Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och för alla dem, som omständigheterna icke medgivit att själva uppsöka naturens hälsokällor och tumla om på dess lekplatser, har vår årsskrift kommit åtminstone i någon liten mån som en ersättning, visserligen blek men därför icke alldeles betydelselös. Vi, som voro med i Föreningens första tider, erinra oss med glädje den värme, med vilken den gamle, nu bortgångne landshövdingen från sitt sjukläger skildrade den vederkvickelse han erfor av att läsa skildringarna i vår årsskrift. Skrivna utan litterära anspråk, hade dock dessa enkla färdebeskrivningar genom sin omedelbarhet och den naturglädje, som strömmade ut ur dem, en förmåga att även in i sjukrummet sprida något av doften från den norrländska granskogen, något av den blånande luften över den lappländska fjällvärdens färgrika blomstermattor, något av fågelsång, ungdom och äventyrslust. Och vi tro oss kunna våga den förhoppningen, att mången i vårt’ land gjort samma erfarenheter som den
gamle landshövdingen.
Vi ha stannat inom fosterlandets natur. Ty vi ha velat mera än att stärka släktets samhörighet med naturen. Vi ha velat stärka samhörigheten också mellan folket och det land det bebor. Och vi ha förmenat, att vår metod varit en av de bästa, ty vi ha trott, att det frö, ur vilket fosterlandskärleken spirar livskraftigast, är
»allt, allt vad här som syn som sång
vårt hjärta rört en gång»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
