Svenska Turistföreningens årsskrift / 1915, Uppland / 103 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man tänder i lovart på några ställen, och låter det brinna.
Då brinner det odugliga bort och nästa år få hjortronen
överhand, ty hjortron äro starkare och fastare i jorden än
någon annan växt. Men det måste blåsa bra och länge.

ERIK ÖSTERMAN kokar hundolja. Teckning av förf.

När hjortrontiden kommer, seglar Österman i sin sump
till Möja och hämtar sin syster, som är änka efter
tullvaktmästare Bogren, och f. d. båtsman Däfvert, som är
enögd och har fattigunderstöd. Dessa båda gamlingar plocka
på två eller tre dagar av hjortronen, vilka Österman
skickar in till fru Hagberg på Munkbron. Förtjänsten blir
avsevärd, ty hjortronsylt är herrskapsmat, och
finnskärshjortronen kunna jämföras med de bästa småländska eller
norrländska. Dessutom har i en längesen svunnen tid ett
kärleksförhållande varit rådande mellan änkan Bogren
och båtsman Däfvert. Av denna ännu ej mögliga
sympati begagnar sig Erik Österman, ty båda äro villiga
och livet i fiskarstugan på Finnskäret varder dem ett
efterlängtat kalas med kärlek som underlag och sik som
materiell föda. En och annan sup saknas icke. Ej
heller det livgivande kaffet med imängt äkta stockholmsbrännvin.
Och hampar det sig väl, kommer Österman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>