Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄRGÅRDSOIUGINAJL. 109
gett mej ut, men han gick galen väg — hjälp mej opp i
soffan, Fia Bogren! Ja ä rakt som lite matt — bara nu
Däfvert klarar båten — han skulle ösas, för ja fick in två
bra sjöar just som ja tappa fyren under Utterkobben––-’-
— Ös själv, skobekare! inflickade Österman.
»SOM EN GRÅSÄL.» Teckning av förf.
— Jösses, kära söta, ja ger mej i väg i dagningen, ifall
han bedarrar. Men ja fryser––––
Skomakarn darrade av kyla.
— Du vill tigga sprit mä, din kröppling, sade Österman.
Om du inte vore så klen, skulle ja värma dej mä
farfarskäppen, men du ska slippa, din dåre — ja titta på
fästemannen, du Lotta — tycker du inte dä ä en karl å
va gift mä?
En glimt, en farlig blixt av hat glödde en bråkdel av
en sekund i Lottas gamla ögon. Och så sade hon: — I
karltosingar blir aldrig bättre, om I så blir hundra år!
— Blir I bättre då, käringar? Naij, I har samma
sinnelag! Va säjer du Fia, så syster min du ä?
— Ja säjer, att I ä ena ledingar, I kärar! å kan du inte
ge Carlsson en sup, när du sir att han har nära på
lungflammation, sir du inte att han skälver som ett löv?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
