Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 C. A. M. LINDMAN.
såsom vid våra storstäder, än tomma och sällan beträdda,
såsom i en skärgård, där havet rycker till sig flera av den
manliga befolkningen, än de som få vila i jorden.
I våra svenska bygder hava kyrkogårdarna visserligen
alltid ett gemensamt tycke — om ej annat, så återfinner
man vissa bestämda örter som prydnad på gravarna. Men
lika visst som kyrkogården är en värld för sig, där de
levande ordnat för sitt umgänge med de hädangångna, lika
visst är det också, att man i olika trakter har olika sätt
att nå detta syftemål, och i våra långt åtskilda landsändar
finna vi därför en stor mångfald olika idéer och metoder
i allmogens sätt att sköta och utstyra sina gravar. Ja,
till och med grannsocknar emellan kan hågen, förmågan
och smaken i detta avseende växla på ett förunderligt sätt.
Men i våra dagar går det fort med utplånandet av alla
lokala egendomligheter. Det är därför skäl att uppsöka
och rädda ur glömskan de gammaldags märkvärdigheter,
som ännu existera, eller åtminstone deras återstoder, där
sådana kunna tillvaratagas. I en sådan avsikt skall jag
här i korthet beskriva en liten lantlig kyrkogård med
särskilt avseende vid dess — enligt naturvetenskaplig
terminologi — spontana företeelser, d. v. s. den naiva
anläggningen, den urgamla floran, de hemmagjorda gravvårdarna
och de okonstlade gravskrifterna.
Som exempel välja vi kyrkogården i Lemnhults socken
av Jönköpings län. Den är ej gammal, men anlades dock
redan under »den gamla goda tiden», åtskilliga år innan
Småland fick några järnvägsförbindelser. Socknen är varken stor
eller rik. Den räknade under senare delen av 1800-talet
inemot 1,000 personer, men antalet är nu blott vid pass 600.
Denna kyrkogård invigdes den 11 november 1851 enligt
inskriften på en av de stora fyrkantiga stenstolparna vid
huvudporten på västra långsidan. (På den andra stolpen
står inhugget »Jer. 31:23»; detta ställe lyder så: »Herren
välsigne dig, du rättfärdighetens boning.»)
Den förutvarande kyrkogården var mycket liten och ej
väl belägen för en utvidgning. Som vanligt låg den om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
