Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-Uö LUDVIG NORDSTRÖM.
gaste mening en oberoende värld för sig. Han ägde sin
stuga och sin sjöbod plus ett stycke jord, som gav honom
litet rotfrukter och säd samt eventuellt mulbete åt en get,
annars betade den på allmänningen. Han var fri herre
på sjön, hämtade ur den sin strömming, som han om
sommarn åt färsk, om vintern salt. Kort sagt: han hade
sitt uppehälle garanterat, och det kunde ingen makt ta
HÄRNÖSAND PÅ 1600-TALET. Ur Eric Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna.
ifrån honom med mindre än genom brott. Det var honom
totalt likgiltigt, hur världen i övrigt gick sin gång, den
hade ingen makt över honom.
När nu överhetspersonerna ville tvinga dessa fiskare att
bygga en ny stadskyrka, så enades fiskaradeln om att
säga nej till denna utgift, emedan de icke hade råd. Vad
skulle överhetspersonerna göra? De kunde icke ta ifrån
dem havet med strömmingen eller jordlappen med
rotfrukterna, och följaktligen voro fiskarna oåtkomliga och
sutto med trumf på hand.
Detta var den s. k. gamla svenska friheten.
Att den emellertid icke avlade någon mer markant
samhörighetskänsla, det känna vi nog genom historien, och
redan Gustav Vasa hade ett par ord att säga i frågan.
Även för den ångermanländska fiskaradelns
vidkommande var detta uppenbart och betecknande. Det var
samma skillnad mellan dåtidens Sverige och nutidens som
mellan att styra t. ex. 30 bångstyriga hästar i ena fallet
och i det andra en automobil på 30 hkr. I förra fallet
är det individerna med deras skiftande lynnen, som ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
