Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FISKARADELN I ÅNGERMANLAND. 209
göra huvudsaken, i det senare fallet är det summan av
deras kraft.
Det var alltså inte gott att tas med dessa självmedvetna
fiskare och deras bröder bönderna ute på landet. Det
berättas om en landshövding Nieroth, som regerade länet
1805—1817. Denne hade i yngre dar varit i rysk
krigstjänst och medförde därifrån ett hårdhänt sätt att hands-
PARTI AV DET MODERNA HÄRNÖSAND.
kas med folket. Hans första entré i det ångermanländska
medvetandet var högst olycklig. Kommande på vägen mötte
han en bonde med en säck över axeln. »Vad har du där?»
sa landshövdingen och pekade med sin käpp på säcken.
»Pären!» svarte bonden på sin ångermanländska dialekt
och menade potatis.
Hövdingen trodde, att det var päron bonden menade,
och blev högst överraskad att höra om en så ovanlig frukt
i dessa trakter och bad att få se.
När han upptäckte, att det var potatis, blev han
ursinnig. »Jag ska lära dig att ljuga och driva med överheten,
jag!» röt han och lät käppen dansa på bondens rygg.
Men det skulle han inte ha gjort, det var inte sättet på
gamla fiskaradelns tid. När finska kriget bröt ut, var
han krigskommissarie och deltog som sådan i en del
stridsövningar omkring staden. Men då visade fiskaradeln och
dess gelikar inte större samhörighetskänsla med överheten
än att de sköto med laddstakarna herr landshövdingen så
hett om öronen, att han fann rådligast dra sig undan i hast.
Landshövding Mörner, som tillträdde platsen 1820, be-
14. Svenska Turistföreningens Årsskri/t 1015.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
