Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FISKARADELN I ÅNGERMANLAND. 221
stodo skaror, som lyssnande sökte få höra, vad som
sades i kyrkan.
Återvända vi nu från denna utflykt inom ångermanländska
brännvinsbränningens historia till vår fiskaradel, så finna
vi, att den medfört ut i havet sina förfäders törst, men
ingenting av nyare tiders nykterhetsideal.
Man kan säga, att praktiskt taget arbetade dessa fiskare
bara för att få brännvin. De gingo i ett ständigt rus, och
att törsten var bottenlös anar man, då det sägs, att en
lönnkrögerska fann det vara idé att öppna rörelse i byn
ovanom fiskeläget. Men även från fastlandet hemfördes
massor. Det berättas, att man köpte hela fat, ställde dem
på sin bro, slog ut locket, hängde en skopa över
kanten som på en
vattentunna, och vem som
ville tog sig en slurk.
Det berättas även, att
man hos lönnkrögerskan
uppe i byn så
småningom hade pantsatt hela
hamnens lösöre.
Sjukdom härjade, och om
någon fick ett mer
våldsamt anfall, gingo
gubbarna och tittade på
honom ett tag.
Det är bara dilurium,
blev domen alltjämt.
Slagsmål hörde till
ordningen för dagen, dragen
kniv mellan far och son
var snart sagt god ton.
Men även detta onda botade penningen och inledde
samtidigt en ny tid för hela landskapets invånare.
Penningen sjönk i värde.
Vad man förut fått för en liten slant, det måste man nu
betala med en stor. Handeln och industrien hade nämligen
CHRISTINA ÖBERG SER PÅ K. Wik fot.
SVALORNA. TRYSUNDA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
