- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1915, Uppland /
225

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om fiskaradeln i Ångermanland. 225

också kommit i en annan ställning till fastlandet. Det
fordom ödsliga havet vimlar nu av lastångare, fartyg,
kustbåtar och bogserare kila genom sunden och över fjärdarna,
och stadsborna ha tagit hamnarna till sommarnöjen.

Detta allt har medfört en förändrad social uppfattning.
Fiskarpojkarna växa inte längre upp utan att ha sett något
av världen bortom hamnuddarna. Tvärtom genomgår var
och en av dem en kurs i livserfarenhet genom att under
några år antingen tjäna som dä.cksgast på en ångare eller
som arbetare vid ett sågverk. Flickorna ha plats i stan.
Och de fullvuxna fiskarna resa till fiskerimöten och
lantbruksutställningar, varorna tävla med andra hamnars och
erövra pris och medaljer. Hamnarna få skola och
skollärare, tidningarna vinna mark, och genom äktenskap
knytas band med städer och hamnplatser på kusten.

När jag senast —
år 1911 — besökte
Ulvöhamn, fann jag,
att stadskulturen
redan fullständigt
erövrat platsen. Små
flickor, som jag några år
tidigare sett
barhuva-de och barfota, dem
återfann jag nu i
modernt skurna toaletter,
oklanderligt
chausserade utan snedgångna
klackar, med
modernaste frisyren insvept i automobilslöja. Husen voro alla
målade och prydliga, buskar och blommor prydde de små
gårdarna, ett hotell behärskade stranden, och där tjänade
ett par hamnpojkar, iförda portiermössa.

Alla fiskare voro klädda i full stadsornat, med höga
stärkkragar, skarphatt och käpp, till och med mycket av
landsdialekten var, tack vare ivrigt vistände på resor,
bortnött, och på 6 år hade en viktig förändring inträtt.

15. Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1915.

»MIA I SKEPPSMALM.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:59:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1915/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free