Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 LUDVIG NORDSTRÖM.
När unionskrisen 1905 ägde rum, vistades jag i hamnen.
De som då intresserade sig för politiken voro lotsarna,
vilka sutto med stockholmstidningar. För resten av
hamnen var frågan luft. Endast när det framkastades
eventualiteten av ett krig, vaknade något litet intresse, som tog
form i en rad uttrycksfulla svordomar.
När jag berättade för de gamla, de sista kvarlevande
från brännvinstiden, om ett och annat inåt lands, rullade
de huvudena, knäppte händerna och sade:
»Ja, gulla, det är så i Sverige, då!»
Det var, som om Sverige varit ett främmande land, ett
Amerika eller något dylikt.
Sex år senare, när jag åter talade med hamnborna, följde
de livligt allt, som tilldrog sig inom politik och affärer,
hade intresse för landets angelägenheter och resonerade
om, hur det skulle bli när den elektriska
malmförädlings-principen besegrat nuvarande svårigheter. Då skulle hela
ön med sina berg bli en gruva, och hela kusten, och till
alla dessa trakter skulle dras massor av folk. Och i
samband med detta talades även om försvaret, om flottan, om
en blivande örlogsstation i Härnösand, och över oss
fladdrade under detta samtal tecknet till Sveriges makt i
hamnen, dess flagga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
