Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 HILDING KJELLMAN.
Abiskojaure ända fram till bron över Kårsovaggejokk,
övergår denna och vandrar så längs jokkens högra sida uppåt
Kårsodalen. Väljer man det senare alternativet, har man
att följa Abiskojokks dalgång endast så länge, tills man
kommer runt om fjället med det svindlande namnet
Tsasinnjaskatjåkko, på vars sydsluttning man söker sig upp
till björkgränsen. Sluttningen följes sedan på lagom höjd,
tills man mitt för mellersta sjön stöter på Kårsovaggepaktes
östligaste utlöpare, varefter foten av detta fjäll följes ända
fram till jökeln.
Sjögren rekommenderar en annan väg, som även den
håller sig på norra sidan av Kårsovaggejokk. Han
bestiger till att börja med Nuolja, övergår Nuoljabäcken
strax ovanför fallet, stiger till ungefär 1,000 m och går
sedan i sydvästlig riktning på denna höjd. Han kommer
därigenom till att börja med på norra sidan av
Tsasinnjaskatjåkko och stiger ned i Kårsodalen först sedan han
övertvärat Kårsovaggepaktes rygg endast någon km från
jökeldeltats mynning i översta sjön. Sjögren har
otvivelaktigt rätt, då han säger att denna väg är den bästa till
Kårsojökeln.
Det var den andra av de beskrivna vägarna som vi togo,
och det tack vare vår lapp, som prompt inte ville gå någon
annan. Vi slogo sålunda först in på vägen till
Abiskojaure, men efter ungefär 2 km lämnade han resolut
densamma och dök ned i björkskogen. Nu vidtog ett par
timmars ytterst besvärlig vandring genom dalen, som denna
dag endast syntes oss alltför rik på vegetation. Det gick
backe upp och backe ned över moras och jokkar, som
flödat över sina bräddar; kullfallna björkar och snåriga
buskar spärrade vår väg. Svetten lackade, ty trots att det
var på kvällen, var det förfärligt varmt.
Så småningom blev stigningen svårare, skogen glesnade
och vi kommo upp på en jämn platå med fri utsikt åt
väster. Vi hade arbetat oss upp på Tsasinnjaskatjåkkos
södra sluttning och hade nu endast att följa denna. Hade
vägen genom skogen varit svår, så blev den nu så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
