Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 HILDING KJELLMAN.
bestämd att bli en genomfartsväg för dem, som från
Luleälvs flodområde söka sig upp mot Torneträsk. På
dess botten flödar det av vatten, Tjäktjajokk flyter fram i
olaliga fåror, som här och där förena sig till en liten sjö.
Men vi måste vidare. Vi följa sluttningen nedför över
en jämn fjällhed med mycket sparsam vegetation. Det
enda som växer är litet krypvide samt här och var några
bestånd av krypande en. Snart börja vi med blicken
speja efter den första av de tre torvkåtor, som
Turistföreningen låtit anlägga på denna led för att erbjuda
vandraren ett nödtorftigt skydd. Där den andra tvärdalen,
räknat från den dal, genom vilken vi själva kommo, löper
ut ur Kebnekaisemassivet, finna vi den. Den ligger
omedelbart på norra sidan av den älv, Kebnejokk, som flyter
ut ur denna dal och som bildar avlopp åt Kebnekaises
nordjökel. Innan den faller ut i Tjäktjajokk bildar den ett
försvarligt delta. Oaktat kåtan ligger rätt högt upp på
sluttningen, hade vi att marschera över 4 a 5 armar av denna
älv, innan vi nådde densamma. Hela området är en stor
blockmark av ganska svårframkomlig karaktär. Det enda
bränsle, som fanns, var litet krypvide; med det hade Sarri
snart tänt en muntert flammande kaffeeld, och den sköna
drycken låta vi med välbehag flyta ned i våra nu ganska
tomma magar. Det var på förmiddagen den första dagen.
Efter en timmes vila åter uppbrott. Vägen är sig lik:
jämn fjällhed, tidtals avbruten av blockmarker. Till vänster
ha vi Ruoska med sin egendomliga tvära topp och det
pompösa Selkamassivet, åt höger Kebnekaises väldiga
fjällkomplex. Ur de till Tjäktjavagge nedlöpande dalarna
strömma bäckar fram, avlopp för de glaciärer, som ses
skymta däruppe under topparna. De måste alla övervadas,
då ingen spångning finnes gjord. Det börjar snart bära
uppåt, blötare och blötare blir terrängen, oländigare och
stenigare marken. Mitt för den jämförelsevis breda tvärdalen
mellan Selka och Suorikatjåkko finna vi kåtan nr 2 på en för
vattnet skyddad kulle. Den ligger här på en den vildaste
plats, mellan höga branta fjäll och utsatt för alla stormar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
