- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1915, Uppland /
400

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400

LITTERATUR.

ringen framhäver detta än starkare den bild av mödor och arbete,
oerhört, fruktansvärt arbete, som är bokens huvudtema.

Det är en mäktig och gripande skildring, som ställer det väldiga
byggnads- och kulturverket i all sin karskhet och storståtlighet liksom
i ett förklarat ljus inför oss. # H. K.

JULIA SVEDELIUS: Ramiala. Illustratör: Ossian Elgström. P. A.
Norstedt & Söners förlag. Pris häftad 4 kr., inb. 5 kr. 50 öre.

Under de sista årtiondena har intresset och uppmärksamheten i
alltjämt stigande grad riktats mot »det vita landet» i norr, där allt —
människorna såväl som naturen och dess skatter — är format efter renare,
enklare linjer och större mått än någon annanstädes i vårt vidsträckta
land. I och med tillkomsten av Riksgränsbanan och malmbrytningen
samt vattenkraftens tillgodogörande för industrien ha massor av folk
dragits ditupp och Turistföreningen har i sin mån sökt att visa och
underlätta vägen till den svenska naturens skattkammare, som heter
Lappland.

Men först under de allra senaste åren har landet och dess
urinvånare kommit att intaga en rangplats inom den svenska litteraturen. Icke
så att förstå, att de ej förut skulle ha gjorts till föremål för ingående
studier, men naturens och folkets mera intima liv har ej funnit så många
skildrare. Kanske är det också på tiden, att man börjar ta vara på
lappfolkets egendomliga kultur, innan den hunnit ta alltför starka intiyck
av människoströmmen söder ifrån och förlorat något av sin ursprunglighet.

Förra årets bokmarknad hade att bjuda på flera värdefulla arbeten
med motiv från Lappland, av vilka ett par komma att omnämnas i
denna årsskrift. Ett av dessa arbeten — och ett mycket intagande
sådant — är boken om Raunala, »tystnadens by» vid Muonio älvstrand.
Författarinnan har sett på folket däruppe — »resignationens folk» som
hon kallar det — med ett kärleksfullt förstående och med öppen blick
för att dess svagheter såväl som dess förtjänster ytterst bottna i de
säregna naturförhållanden, under vilka de fremleva sitt liv i de vita
vinterdagarnas och de vita sommarnätternas underbara land.

Sedan förf. skildrat sin resa och ankomst till Raunala — en del av
Sveriges nordligaste gränssocken Karesuando — och sitt mottagande i
det ensliga prästtjället, där ankomsten av en så långväga gäst är en
högtid, ger hon oss i en rad av fristående skildringar en på en gång klar
och djup inblick i det liv, som föres däruppe av vårt lands
ursprungligaste nomader, vilka ännu äro jämförelsevis oberörda av civilisationen.

Men för att rätt kunna fatta detta för oss så främmande folk, måste
vi få en nyckel till dess själsliv, och den ger oss förf. i den skildring
av folkets religiösa utveckling från hedendomens vidskepliga mysticism
genom de slappnande sedernas tid och fram till laestadianismens stränga
asketism, vilken inrymmes i berättelserna: Raunalas gudshus och
Profeten i Raunala, vars läror »bannlysa det onda, men på samma gång
många av livets oskyldiga leenden».

Mycket kunde vara att framhålla ur de många berättelserna, vilka i
en på samma gång konstlös och konstnärlig form ge oss en klar bild
av naturfolket däruppe, men — i motsats till vad som en gång yttrats
om vissa av de stora klassikerna — är det roligare att själv läsa vad
förf. skrivit än att läsa om det. Totalintrycket blir emellertid, att med
de enkla linjerna och de stora måtten, som jag förut talat om, följer en
viss naiv enkelhet i uppfattningen och lätthet att komma till rätta med
naturen och livet, även då det är som tyngst. Den som i vanmäktigt
trots uppreser sig mot nordlandets ensamhet, tystnad och mörker, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:59:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1915/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free