- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland /
37

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I TJUST FÖRR OCH NU 37

Låt oss nu från den yttre skärgården göra ett besök i
den inre. Här är vegetationen yppigare och sunden
mellan öarna smalare. Det är tjusande tavlor, som här
upprullas för besökaren. Stora välbyggda bondgårdar ligga
här och var på öarnas höjdpunkter och stränder. Man ser
nätta båtsmanstorp och fiskarstugor, där notgården med
de upphängda garnen på höga stänger och vackra gamla
sjöbodar med stora utskjutande tak göra sig alldeles förträffligt.

Vid båtbryggorna ligga motorbåtar, segelbåtar och notekor.

Ibland ligga öarna så tätt att man ej genast hittar vägen
ut ur de öppna fjärdarna mellan dem, men så ser man
en vattenstrimma, som vidgar sig ju närmare man nalkas,
och snart har man vägen klar tills man åter blir instängd
i en ny förtjusande liten vik. Ur de tjocka vassarna
kommer doppingmamma eller andmamma med en hel rad små
ungar, dels sittande på ryggen, dels simmande efter sig.
I björkskogen gal göken, och på kvällen, när vi som bäst
beundra solnedgången och dess reflexer över vattnet, låter
trasten höra sina klara toner.

Vad kan man mera begära av all sommarens ljuvlighet?

Vid havsvikarna ligga många vackra slott och herrgårdar.
Tjust är ett gammalt aristokratiskt kulturland, vilket som
sagt har rika minnen att tillvarataga och hedra.

Vid inloppet till den långa, vackra Valdemarsviken, där
de löv- och barrskogsklädda kullarna och bergen ofta stupa
lodrätt ned i vattnet, ligger, där viken vidgar sig, en krans
av öar, varav några äro medelst långa broar förenade med
varandra och fastlandet. Det är Karl Knutssons Fogelvik
(se överstycket). Varje svenskt skolbarn känner den vers,
som konungen efter en mer än vanligt skiftesrik
levnadsbana skrev om sin levnads öden:

»Medan jagh war herre till Fouglevik,

Så war jagh både mächtig och rik, .

Men sedan jagh bleff Konung öfver Svea och Götha land

Så wardt jagh en arm och olyckelig man.»

Vilka minnen omge ej denna plats! Minnet av Karl
Knutssons unga lycka med sin älskade sköna gemål Kåta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1916/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free