Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNÉR OCH SMÅLAND * 77
bjudanden att flyttas till en annan biskopsstol — till och
med den värmländska avböjde han två gånger (1829 och 1834).
Många äro de berättelser och anekdoter om Tegnér i
Växjö eller ute på resor i Småland, som gått och ännu
delvis gå i svang. Några torde äga en viss sanning och
äro karakteristiska nog. Men här är icke platsen att
upptaga dem. I stället vill jag till slut blott erinra åter en
gång om hans till Småland knutna dikter.
Efter fullbordandet av Frithiofs saga upptog skalden ett
ämne, som han redan förut kommit in på: Gerda. I Lund
blev denna dikt eller diktcykel blott påbörjad; i Växjö
återkom han till den, och där förändrades planen. Han
fick efter hand intresse för de småländska fornsagorna och
genom sin vän Jakob Adlerbeth, det Götiska förbundets
stiftare, bördig från Småland (Ramsjöholm i Tveta härad),
fick han sig tillskickad en uppsats om Värends fornminnen,
vilken till diktarens begagnande författats av den lärde
arkeologen och intresserade folkminnessamlaren lektor J.
H. Wallman i Linköping. Tegnér skulle då haft plan på
»ett större skaldestycke om Blända och hennes
vapenbragder». Det tyckes emellertid som om skalden ändrat
planen därhän, att det småländska sägenstoffet skulle
inryckas i samma diktcykel som behandlade den skånska
Gerdasägnen. Cykeln skulle alltså — som ett slags
avspegling av diktarens två verksamhetssfärer — sammansmälta
skånsk och småländsk tradition. I någon mån blev tanken
verkligen utförd, men först under sjukdomstiden och i
mycket ofullkomligt skick.
Det blev egentligen icke mycket av »Värends lunder,
forntida Sagas dunkla ögonbryn» (se dikten över vännen
Heurlins fader 1835) som kom att upptagas i Tegnérs sång.
Det vackraste småländska inslaget i hans diktning blev
Kronbruden, och där, i den idylliska skildringen av bröl-
1 En femte sång i det efter 1840 utförda poemet Gerda — vilket skalden
själv aldrig gillade och som icke förtjänar att helt tryckas — behandlar
»Gunnar Gröpe» och en sjätte »Blända». Jfr en uppsats av författaren
om Tegnérs »Gerda» i Finn, utg. av Lukasgillet i Lund 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
