- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland /
123

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET ÄLDSTA SMÅLAND 123

icke att utnyttja dem, och det gjorde nog icke heller deras
förfäder.

Hur löstes nu matfrågan lättast av Smålands äldsta
befolkning? För att förstå den saken måste vi tänka oss
tillbaka till den avlägsna tid, då Småland nyss blivit
befriat från det istäcke, som för minst tolv tusen år sedan
utbredde sig inte bara över detta landskap, utan över hela
norra Europa på samma sätt som det än i dag ligger kvar
över Grönland.

Till en början var nog klimatet ganska bistert och
växtligheten i proportion därtill rätt torftig; björk och tall voro
så gott som de enda skogsträden.

Men så kom en tid med varmare klimat, kanske t. o. m.
ett par grader blidare än i våra dagars Sverige. Nu
invandrade och spredo sig över vidsträckta områden eken och
andra ädla lövträd, hassel m. fl. växter, och parallellt därmed
en djurvärld med bland annat sådana läckerheter som
uroxe, vildsvin, kronhjort, rådjur m. m., vilka säkerligen helst
höllo till i de yppiga lövängarna med deras »bärande träd».
Lämningarna av denna vegetation återfinnas i våra dagar
huvudsakligen vid de större sjöarnas stränder; där träffas
nämligen relativt bördiga leravlagringar, eljest sällsynta i det
steniga Småland, och där är också klimatet blidare, särskilt på
hösten, då sjöarnas vatten avger det magasinerade
sommarvärmet. Då härtill komma möjligheterna till fiske i sjöarna,
så borde man ju kunna vänta sig att i sjöarnas grannskap
finna lämningar efter de första smålänningarna. Så är också
i verkligheten fallet.

Spår efter den äldre nordiska stenålderns befolkning, som
ännu icke kände åkerbruket, utan levde av jakt och fiske,
äro funna vid några av de stora sjöarna i södra Småland,
talrikast vid Åsnen och Bolmen.* Här har man nämligen
anträffat några stenyxor och andra vapen och verktyg av
den beskaffenhet, som är utmärkande för det äldsta
stenåldersfolket, .sådant detta är känt genom talrikare och
innehållsrikare fynd från Skåne och Danmark. Bland dessa
föremål märkas s. k. skivyxor av grovt tillhuggen, icke slipad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1916/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free