Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkärlek för sött vatten, och vid denna tid var
Östersjöns vatten väsentligt saltare än i våra dagar. Men
under senare delar av stenåldern, då jordbruket blivit
en kanske lika viktig näringsgren som jakt och fiske,
»SMÅLANDSSTENAR», DOMARERINGARNA I VILLSTAD.
hade kusten en talrik befolkning just i de trakter, där
de naturliga förutsättningarna för åkerbruk äro störst.
För att förstå detta samband måste vi erinra oss, att vid
slutet av istiden Sveriges kuster till större eller mindre bredd
lågo sänkta under den dåtida havsytan. I den mån landet
sedan höjde sig, kommo de sand- och leravlagringar i dagen,
som avsatts på den förutvarande havsbottnen. Sådana
stenfria och därigenom lättodlade jordarter ha alltid varit mest
lockande för åkerbrukaren och utgöra än i dag den
ojämförligt största delen av Sveriges odlade mark. Utmed Smålands
kust bilda de en remsa av 3—4 mils bredd, överallt långt
mera uppodlad än de inre, steniga trakterna. Allra
fruktbarast är denna strandremsa längst i söder, innanför Kalmar
sund, där de bördiga fälten, de fagra ängarna, de mjukt
rundade kullarna med lummiga dungar av björk, ek och
bok till fullo berättiga den gamle geografen Tunelds
omdöme: »Såsom ovanligt ljuflig kan hela Landsträckan anses,
som är ifrån Mönsterås och til Blekingska gränsen.» Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
