Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 H. ALLARD
Vårt civiliserade liv för med sig så mycket krämpor:
reumatism, gikt, huvudvärk, för gott hull, hjärtklappning
och tungt bröst utan hjärtfel, etc. — De flesta, som beklaga
sig över dessa besvär och av sina läkare förklarats friska,
passa ej för sportlivet med dess stora anspråk och
själsspänning och ha rent av motvilja därför. Vandrarlivet, helst med
en kamrat i ej alltför överlägsen kondition som sällskap,
gör ofta bättre nytta än alla de konstlade medel, vi läkare
eljest måste tillgripa. — Men börja ej första sommaren med
fjäll och stora skogar. I det odlade Sverige ha vi trakter,
lugna och leende, som kunna tjänstgöra som lämplig
terräng för dessa hälsoresande.
Så se vi åter en annan typ: en person, som ej har någon
tröttande verksamhet. Han har rent av ej något viktigt alls
att uträtta här i världen, men tynges av tunga tankar, vilka
köra runt i hans hjärna i samma hjulspår dag efter dag
och slita honom illa på sitt sätt. Han behöver distraktion
och ombyte. Enklast är, att han reser till någon stor stad
(framför allt om han är bosatt på landet). Han har
kroppskrafter till godo och obrukade sinnen, han mår om någon
väl av en turistfärd i fjällen med dess kroppsansträngningar
och dess fläktar av äventyr, han behöver med andra ord
sättas i gång, för att sedan genom ordnat arbete bättre
skingra sina sorgetankar.
Så ha vi slutligen en grupp så utarbetade varelser, att
en månads rekreation ej är nog, men då närma vi oss gränsen,
där läkaren bör tagas till råds.
Jag har hittills blott talat om friska, som böra vara sina
egna rådgivare. I ungdomens vår går det så bra, men med
åren undergår kroppen förändringar, vilka var och en bör
känna till. Människans organism är stadd i en ständig
utveckling till inemot 30-åren, dess elastiska vävnad och
muskulatur äger förmåga att växa till, att tränas upp till höjden av
spänstighet. Under åren 30—40 kan kroppen behålla samma
kondition, till vilken den förut kunnat uppdrivas, men över
20-årens maximivigör kommer den ej. Man håller på att
gå över till den typ, som sportsmannen kallar old boy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
