- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland /
192

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rygg fick bära lejonparten av den samfärdsel, som det
längs nästan hela sin västra kontinentalgräns isolerade
tsarriket behövde åt occidenten till, kom ändå Karungi att få
en hel del mera trafik på sin lott än det haft förr. I
december 1913 var uppbörden på den lilla stationen omkring
12,000 kronor. I november 1914 hade den mer än
fördubblats och var uppe i 26,000 kronor.

Månaden därpå, december 1914, steg uppbördssiffran på
en gång till 64,000 kronor!

Orsaken till detta jättesprång kan uttryckas i ett ord:
Mäntyluoto! — Tyskarnas missnöje med att den ryska
handelns och persontrafikens behov i så stor utsträckning som
dittills skett tillfredsställts genom en oerhört stegrad
båtförbindelse mellan svenska och finska hamnar tog sig
många slags uttryck, innan det kom därhän, att den stora
finska importhamnen Mäntyluoto spärrades med tyska
minor. Man var nog i initierade kretsar klar över att dessa
händelser förr eller senare skulle komma att inträffa, men
när det skedde, kom det i alla fall som en överraskning.

Och den överraskningen fick kanske ingen en sådan
känning av som den snälle stationsföreståndaren i Karungi,
där han med sina medhjälpare, summa två, fick över sig
en plötslig störtflod tyska resande från Ryssland och ryska
från Tyskland jämte mindre, men lika energiska
småströmmar av alla världens nationaliteter. Det finnes ingen gräns
för vad en människa förmår när hon är tvungen, plägar
man säga. Och lyckligtvis är det ganska sant. Men vad
den mannen fick förmå, som skulle stå i biljettluckan och
expediera flera hundra nervösa resande i vardera riktningen,
samtidigt som telegrafen signalerade massor av gods i
antågande, massor av platsbeställningar, massor av alla slags
budskap, är dock otroligt. Otroligt är huru han bara
klarade sig med språkförbistringen. Han var föreståndare för
en tredje klassens station. För en sådan kräves ingen
högre språklig utbildning. Det hade han inte heller. Han
kunde bara svenska. Hur kunde han då förstå, att de där
tyskarna önskade två sovplatser för damer, en första klass

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1916/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free