Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland / 207 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som reste i egna affärer, i staternas affärer, i krigets
affärer. Allt slags folk!

Jag såg dem sedan i Haparanda. Men nu var det ju
sommar och färden lätt och bekväm. På vintern i Karungi
var det bistra allvaret att resa över gränsen, ingen sak man
gjorde för ro skull. Det var ett provisorium, men det
tröstade nog inte mycket dem som hade att begagna sig
av detta provisorium.

Under tiden arbetades emellertid på en bättre tingens
ordning.

DE BÅDA POSTBRYGGORNA I HAPARANDA. Borg Mesch fot.

I Bromsska villan logerade en herre, som varit arbetschef
vid Sveriges kanske äventyrligaste banbygge, linjen
Gällivare—Porjus, ingenjör Dahlgren. Nu skulle han lägga
järnväg i Tornedalen mellan Karungi och Haparanda, och det
hade under vanliga förhållanden varit en smal sak. På
hösten innan marken frös till hade man hunnit 12
kilometer ned. Sedan var det stopp. Först den 20 april kunde
man börja igen och då var det bråttom. Tjälen satt ännu
kvar eller hade alldeles nyss gett sig. Den var ovanligt
djup och seg, ty vinterns snötäcke hade inte varit mer än
½ meter djupt. I allmänhet var marken, när banbygget
återupptogs, frusen mellan 1,2—1,5 meter nedåt, värre än i
mannaminne. Men det fick inte hindra. Man tog till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>