Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi läsa i konung Gustav I:s riksregistratur stadganden
sådana som detta: »the (Liibeckarna) sättie honom så
dyrtt ... så att humblen kommer undertijden nästan så
mykedt ståendes som maltedt. Hvarföre biude och befale
vij eder, at the, som humble gårder icke haffwe lagdt . . .
them läggie och vijdh macht holle» (Bd 28, p. 76).
Humleodlingen var i lag påbjuden intill år 1860.
Nattviolen (Hesperis matronalis), lupinen (Lupinus
angusti-folius), rosenmalvan (Malva alcea) och pionen (Pazonia offj,
vallmon (Papaver somniferum m. fl. arter) och krassen
(Tro-pwolum majus) äro ytterligare att nämna bland täppans
gamla växter, och vad till sist
fönsterträdgården beträffar, så
är denna här företrädd av
balsamin, Pelargonium, fuchsior,
»tofflor» (toffelblomman,
Calce-o/arza-arler), Nerium, myrten,
Aralia, cypress i
retinospora-stadium, Aspidistra, kaktus jämte
flera andra.
Det återstår så endast att
omnämna tvenne huskurer, vilka
allmogen i Sorunda begagnat sig
av. På rötterna av persiljan
(Petroselinum sativum) och
rotstockarna av stensötan
(Polypo-dium vulgäre) gjordes ett avkok,
vilket gavs åt kreaturen och
hade liknande verkningar som
för oss ricinolja. Motsatta
verkningar hos människan
åstadkommos med frukterna av
kummin (Carum carvi), vilka brändes svagt och åtos torra,
särskilt lär detta medel ha använts vid koleraepidemien
mot slutet av 1860-talet.
Många fler av de gamla kulturväxterna vid de små
stugorna härnere skulle vara väl förtjänta av ett omnäm-
STORMHATTEN
(ACONITUM NAPELLUS).
Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
