Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LOUISE STENBOCK
Då knopas eller tagas vildfågelägg till föda, helst
ljusings-och havstrutsägg, vilka saltas in för vintern. Då går färden
ut till klabbarna, där ej drar, skräckor, strandskator och
GAMLA FISKEBODAR I HARSTENA. E. Durling fot.
lommar söka sig inåt stränderna. Sjöfågeln lockas med vettar,
så vackra och väl stoppade, som om de vore lånade från
ett museum. En fiskare, vars ende son drunknade under
segling, har en hel samling vettar av ej drar och skräckor.
En ståtlig storlom förvarar han i ett glasskåp som ett kärt
minne av sonens skicklighet i att stoppa upp sjöfågel.
Om en annan fiskare berättas, att han under fågeljakt
halkat på isstyckena och kommit i vattnet, där han länge
kämpat med vågorna för att ej bli sönderslagen mot
klipporna. När det till sist lyckats honom att nå båten, hade
han flera timmars rodd hem i hårt väder.
Havet ger livsuppehälle, men det tar också hårt i dem
som leva på dess gåvor. I Gryts kyrkböcker för 1751
står det om »drängen Jan Swensson från Harstena, som
blef död, då han skulle gå hem från kyrkian i en ganska
djup snö och aldra svåraste köld, som i Sweriet warit, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
