Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN GAMMAL KULTURBYGD
av HELGE NELSON
albygden har ej något rykte för naturskönhet.
Den jämna, trädlösa Falan, på vilken ej den
minstaJilla sjö ger omväxling och svalka, och
över vilken höja sig platåbergens monotona
raklinjiga ryggar, gör kanske på den hastigt
förbiilande resenären ett främmande, egendomligt intryck.
Griper hjärtat gör den bygden först, när man hunnit leva
sig in i den, i dess säregna natur och i allt vad den
gömmer av gammal, hederlig, rotfast kultur.
Falan är en bygd för sig, en bit av Skåne eller Öland
kastad ut på västgötaslätten. I stället för det västsvenska
urberget, järngnejsen, bilda jämnt lagrade lösare bergarter,
särskilt kalksten, den plana berggrunden, en vidsträckt
högplatå på omkring 200 meters höjd över havet, en skånsk
slättbygd här, ett öländskt älvar där. Däröver resa sig
platåbergen på en sockel av lättvittrad lerskifFer, som kommer
lummiga lövängar att till hälften dölja de vulkaniska
dia-basmassor, som bilda bergens översta plana ryggar. Och
går man fram över de jämna diabasplatåerna däruppe —
nya högslätter, ett 100-tal meter högre än
kalkstensslätterna, som vi se ut över — vandrar man in i en annan
värld. »Det är sällsamt nog, att alla dessa bärgen — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
