- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland /
266

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266 HELGE NELSON

Flians av människohänder fördjupade bädd, sticka gyttjans
gråa livlösa massor upp över ett smutsigt vatten, där
vassdungarna för några år sedan genljödo av sävsångarnas
genomträngande kör.

Omkring Mösseberg och Ålleberg som stödjepelare
breder sig Västfalan, medan öster om Åsle mosse på
Ost-falans högslätt höja sig de minst kända av alla
västgötabergen, den lilla grupp, som utgöres av Planta-,
Varvs-Gerums och Gissebergen. Något undangömda och
förbisedda i förhållande till sina mera berömda syskonberg, ge
deras jämna diabasplatåer, väldiga klippelare och storslagna
rasbranter lika mäktiga och starka intryck som dessa.

Men jag tänkte lämna allt vad Falbygden bjuder av
säregen och stark natur, ehuru ingen, som vandrat fram
över dess jämna vidder eller klängt i bergbranternas
skrevor kan undgå att gripas av densamma. Den fyra
kvadratmil vidsträckta kalkstensslätten har varit tillräckligt stor
för att bilda en Hten provins för sig, med utpräglad
karaktär ej blott i landskapets yttre linjer, i växtlighet och
någon mån djurvärld, utan också till kultur och mänsklig
odling.

Det är Västergötlands äldsta odlade bygd, där redan
stenåldersmänniskan drev jordbruk i lövskogens gläntor,
medan i floderna och barrskogarna runt omkring ett fattigt
fiskar- och jägarfolk sökte sin näring. Än i dag få vissa
delar av Falbygden en mäktig prägel av gammal
kulturbygd genom de gravar, det åkerbruksidkande
stenåldersfolket reste över sina döda. Det är i vårt land
gånggrif-ternas och hällkistornas bygd mer än någon annan.

Lika lätt som man av kalkstenen kunde bygga de
väldiga gravkamrarna över de hedna döda, lika lätt restes av
samma material murarna till kyrkorna i kristen tid. På
de vidsträckta kalkstensplatåerna ligger den ena lilla
medeltida rundbågskyrkan inom synhåll för den andra,
byggd av ett material, som trotsar tidens tand, medan
där ute på västgötaslätten och i skogsbygden de äldsta
träkyrkorna för länge sedan avlösts av yngre skapelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1916/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free