Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 HELGE NELSON
alltjämt tidvis därtill; dess väldiga ekvirke trotsar alltfort
tidens tand. Den består av kök med förstuga, storstuga
och framkammare. Den 14,7 m långa och 5,7 m breda
byggnaden är till allra största delen timrad, men kökets
väggar äro byggda av kalksten. I kök och framkammare
finnes ingen trossning, varför ryggås och spärrar synas,
men i storstugan är tak inlagt. I köket hänger ännu
»sö-velgället» för upphängning av rökta skinkor, korv m. m.
Här vid Valtorp stå vi vid norra ändan av Asle mosse.
Vi stiga upp på någon av de rundade kullarna av en
rullstensås, och djupt nedanför oss, inklämd mellan 30—40 m
höga, stundom skarpt sluttande dalbranter, sträcker sig åt
söder Åslemossens odlade yta.
Länge har den utgjort hinder för livligare
kommunikation Ostfalan och Västfalan emellan. Ända till för några
och tjugu år sedan var den en tuvig lågmosse och en
sank kärräng, vars höskörd dock gav ett icke alldeles
föraktligt tillskott till det kortvuxna betet på de torra
kalkstensmarkerna. Såvida icke Slafsan, som avbördar mossens
vatten, mitt under höbärgningstiden steg över bräddarna
och kärrhöet hamnade i Hornborgasjön i stället för i
sockenbornas lador. Enligt gamla märken var denna i och
för sig mindre glada händelse dock förebud till en god
sädesskörd på den torra sluttningen från bergen ned mot
Åslemossen. Ty
När Åsleds hö
flyter ned till Hornborga sjö,
då få vi både dricka och bröd,
trodde åsledsborna.
Endast på ett ställe ledde vägnväg över mossen. Eljest
fick man på stigar söka sig väg över den vattensjuka
maden, om man från socknarna på östsidan ville komma
till Falköping. På vintern var den bästa och lättaste
förbindelsen, då var vägen till stan förkortad från l1/2 mil
till hälften. Men då kunde också, som en av de gamle
berättat mig, för endast 60 år sedan vargögon lysa ute på
den vita mon och skrämma både häst och karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
