Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några timmar bli alldeles uttröttade och begagna varje
lugn stund att få lägga sig ned och vila. Först gå nu
lapparna en stund betänksamt omkring i det fria
mittrummet med kasttömmen virad kring midjan eller över
axeln och utbyta sina reflexioner över hjordens allmänna
utseende. Denna försenade sommar, då det ännu i mitten
av juli låg is kvar i fjällsjöarna och björklöven just börjat
spricka ut, var även renarnas hårfällning betydligt på
efterkälken; nu hade emellertid håret börjat falla av dem i
stora tottar, och de sågo högst bedrövliga ut, med stora
bara fläckar i den gamla luggslitna vinterpälsen.
Dessutom voro de i allmänhet magra och eländiga, endast en
och annan gick rund och glänsande omkring i den vackra
bruna sommarskruden, det var enligt lapparna sådana som
länge sprungit i vildan och sluppit den utmattande
getningen. För åskådaren ligger det något nästan
obegripligt i lapparnas fenomenala förmåga att i denna ständigt
rörliga hop känna igen sina djur och på flera meters
avstånd urskilja de krångliga öronmärkena, egna och andras,
ofta överväxta och igengrodda. Men med osviklig
säkerhet utser varje renägare eller hans »dragare», medhjälpare,
sin ren och ger sig springande i väg efter den,
uppsamlande i handen den långa lasson, som släpar på marken
efter honom, eller henne, — så en hastig armrörelse, och
rasslande ormar sig snaran i väg genom luften och lindar
sig obevekligt ner kring hornkronan eller halsen" eller benen
på det träffade djuret; med en serie pilsnabba nervösa
rörelser söker detta befria sig, och lyckas ofta nog och travar
då i väg med högburet huvud, fritt igen för den gången.
Har lasson däremot fastnat ordentligt t. ex. om
hornkronan, så uppger renen, efter ett par häftiga
huvudskakningar, alla befrielseförsök, tydligen aktsam om de
ömtåliga hornen; han sänker tjurigt huvudet och stretar med
utspärrade ben så långt som möjligt ifrån den sig närmande
lappen. Med långa, lugna rörelser, för att ej skrämma
djuret i onödan, halar sig denne fram längs den spända
tömmen, så nära han kommer till huvudet, och söker så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
