Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför tältingången. Här borde vi kunna uthärda en ganska
stark västanstorm,
Den 2 april hade vi gott före hela dagen och hunno till
sjön Vassjas utlopp, där vi lägrade. Under vägen sköt
Norman fyra ripor och en hare. Karranesbergens ostsida,
som vetter mot Skevvon, var nästan barskrapad av ostlig
storm. Här var den våldsammaste verkan av storm jag
sett. Denna verkan syntes mig icke bero allenast på vindens
stora hastighet, utan kanske ändå mera därpå, att den
fallvind, som störtat ned från det höga Skevvon, med stor kraft
studsat mot de lägre Karranesbergen.
Vid Vassjas utlopp fanns öppet vatten och vi kunde alltså
där spara på den fotogen, som eljest åtgick till snösmältning.
Vi kokade oss en bastant kvällsmåltid av tre ripor. Under
natten och morgonen blåste det bra från öster. På
morgonen var det töväder, och vid 11-tiden började det blåsa
hårt, varför vi stannade kvar i tältet och fördrevo tiden med
att äta och sova. Vid femtiden mojnade vinden av, varför
vi packade ihop tältet och foro 3 km i nordlig riktning,
varefter vi åter lägrade. Under natten blåste det först stark
västlig och sedan sydlig vind, vilken fortsatte till morgonen.
Vi beredde oss just på att bryta upp, då vi funno att starkt
töväder plötsligt inträtt. Detta gladde oss mycket, därför att
vid den följande tillfrysningen av den upptöade snön ett
briljant före borde uppstå. Emellertid måste vi ligga stilla
så länge det töade, emedan den sura snön fastnade under
skidorna och kälken och sålunda gjorde det omöjligt för
oss att komma framåt. Jag gjorde ett par smärre utflykter
i dimman och försökte finna en väg över bergpasset väster
om vår tältplats, men de låga molnen sänkte sig mer och
mer och omvärvde mig, så att jag med största svårighet
hittade tillbaka till tältet. Terrängen var gropig och jag
måste gå fram med största försiktighet. Plötsligt gjorde
jag en grundlig kullerbytta utför en brant. Det är lustigt
med dylika kullerbyttor i dimman. Man går sakta framåt
i den fasta förvissningen att befinna sig på jämn och säker
mark, då man plötsligt förlorar fotfästet och startar en längre luftresa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
