Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under hela långfredagen den 5 april hade vi ingenting
sett av det omgivande landskapet. Även när vi gingo till
sängs på kvällen,
kunde vi endast
se ett tiotal meter
av det omgivande
enformiga
snötäcket. Desto större
var vår
överraskning, när vi
tittade ut på
morgonen den 6 april.
I stället för dimma
strålade då solen
från en molnfri
himmel ned på
det nya landskap,
som utbredde sig
för våra ögon.
Bakom oss hade
vi västbranterna av Parte- och Ålkasbergen, mitt emot vår
tältplats låg Unna Rissavare. Jag störtade upp på närmaste
höjd för att få bättre utsikt. Aldrig har jag sett ett fjäll
så grundligt avhyvlat av snöstormar som Unna Rissavare.
Stormspåren voro så grova att de kunde urskiljas på flera
kilometers avstånd (se sid. 325) och de pekade i riktning
mot Alep Allatjåkko. Stormen hade alltså blåst från OSO
mot VNV.
Från Tjågnorispasset förflyttade vi oss raskt på det av
stormen hårdpiskade snötäcket över Rissajaure och
Lemak-jaure till Lemakjokks dalgång, där vi lägrade vid niotiden
efter den längsta dagsresa vi dittills utfört. Under aftonen
framträdde skymningsfenomenen med stark färgprakt, i synnerhet
det första purpurskenet. Sulitälma syntes mycket vitare än
snön i omgivningen, sannolikt på grund av dimma som
SKYDDAD TÄLTPLATS. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
