Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men medan byråkraterna utreda denna kattunges
existensberättigande, utrotas faunani Abiskodalen avjägareoch fiskare.
Då jag den 1 maj på tåget åkte längs stranden av det
lugna, solglittrande Torneträsk, syntes mig dimman, som
omgav bergen, som en ofantlig bläckfisk, vilken hållit mig
fången i veckor och ur vars grepp jag med nöd lyckats
rädda mig. Efter hand skingrades emellertid dimman och
fjällen lyste i klar solglans bakom mig, där de sakta sänkte
sig under horisonten, allteftersom tåget gled fram. Snart
nådde jag Gällivare och därifrån med motordressin till
Porjus, där jag på det varmaste blev mottagen och
omhuldad av överingenjör Granholm och hans fru. Sedan
kom också Norman med kälken. Från Porjus fingo vi
skjuts med ingenjörerna Bäckman och Schultz upp till
Satisjaure via Björkudden. Från Satisjaure fortsatte vi
ned-efter Vietusjokk till Stora Sjöfallet. Vid Vietusjokk träffade
vi en björn, som dräpt en älg och burit den ned i älven
och nu som bäst stod och mumsade på den. Vi skrämde
undan den med ett par bösskott och fortsatte till Saltoluokte,
där vi emellertid måste lämna kälken på grund av töväder.
Kälken har sedan gjort tjänst på en resa uppigenom Stora
Luleälv till Virijaure, där den slutligen funnit det öde som
övergår allt trävirke i dessa trakter: att upphuggas till
kaffeved.
Från Saltoluokte gingo vi över Tjåmotes till Kvikkjokk,
där vi bodde i tre veckor hos gästgivaren. Denne hade
på vinterföret tagit hem flera lass öl och mat för turisterna,
som han väntade till den stundande sommaren. Detta
konsumerade vi nu i stället. Normans ihåliga kinder blevo
allt fylligare och rundare under vår vistelse där. Vi minnas
båda med glädje denna tid, under vilken alla Kvikkjokks
invånare på många sätt visade oss sin vänlighet och sympati.
Då sjöarna frigjordes från isen, rodde vi till Jokkmokk,
togo skjuts därifrån till Murjek, satte oss på tåget och åkte
hem var och en till sitt.
Det är märkvärdigt vad man står ut med mycket vid
fjällresor av den art, jag ovan beskrivit. Vad som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
