Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sveper sin gråblå slöja över vidderna. Ljuset
dör.––––-Kölden blir allt bistrare. Och vinden börjar växa. Från söder
kommer den — från Syltopparna och Helagsfjället.
Men inne i storstugan är det varmt och ljust. På den öppna
härden flammar och sprakar en vresig törvedsstubbe, hämtad
nerifrån skogsbygden. I pojksinnena är det glädje och
munterhet, men där finnes även en egendomlig, obeskrivbar känsla,
en högtidsstämning, framkallad av allt det underbara dagen
bjudit. Tankarna gå nog även till de kamrater, vilka samtidigt
befinna sig någonstädes där söderut på väg till Sylarna — en
och annan önskarnog
att han följt med dem.
Så börjar någon
sjunga och de övriga
stämma in.
Scoutsånger och gånglåtar,
Bellmansvisor och
en’gelska chanties.
Till slut blir det tid
att rulla in sig i
filten och, med
ryggsäcken under
huvudet efter behag krypa
ihop eller sträcka ut
sig på golvet framför brasan. Det ylar och tjuter där ute; en
fönsterlucka slår vilt för vinden, hela huset skakar och skälver,
men man sover gott ändå. — — — — — — — — — —
Grå och dyster gryr dagen. Och stormen fortfar. Det blir
tid att bryta upp — att återvända till Storlien. Kommen
utanför stugdörren märker man hur hårt vinden ligger på. Det är
nästan omöjligt att vända ansiktet mot lovart, luften pressas så
häftigt in i lungorna att utandningen hindras. Man kan endast
urskilja föremål på några meters avstånd. Allt är insvept i ett
ogenomträngligt töcken av fin yrsnö.
Att taga vägen mellan Snasarna är omöjligt. Den jämtska
föraren slår i stället in i riktning mot Handölsdalen, men blir
snart osäker på kursen och vänder. Den enda säkra utväg
som återstår är att följa telefonlinjen, som från
Blåhammar-stugan leder ned mot Storvallen.
Undan går det! Ibland till och med litet för fort. Stormen
skjuter på bakifrån, och man måste kasta hela sin tyngd på
skidstavarna för att minska farten. Stundtals försvinna skidor
och fötter under ett täcke av fin yrsnö, som sveper fram efter
marken. Är då skaren jämn, märker man knappast att det bär
SCOUTER OCH KAMRATKLUBBARE
I BLÅHAMMARSTUGAN.
C. Edelstam fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
