Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utför med svindlande fart — ögat har ju ingen fast punkt att
vila på, endast virvlande snömassor.
Men för det mesta är dock skaren allt annat än jämn. Den
liknar en sjö, vars vågor stelnat till is. Det värsta är att man
åker mot sjöarnas tvära brottsidor, vilka man ej kan se, dolda
som de äro under drivsnön. Skidorna stanna plötsligt med en
tvär knyck då spetsarna fastnat under en vågkam, och i regel
kastas skidlöparen med en lika tvär knyck på huvudet i snön.
Så tar då kalfjället slut och vägen går genom björkskogens
slingrande passager ned i dalen, där det är jämförelsevis lugnt
och stilla. Och snart
korsa vi åter
bangården i Storlien
efter en färd rik på
skiftande äventyr och
upplevelser och som
visat oss fjällen i
vårsolsljus och
snötöcken, i storm och
stiltje.
Det var morgonen
efter merakerfärden
och den sista i
Jämtland.
Då Fjällstedt, vår lapske förare, fick höra att dagens färd
till Storglucken skulle bli den sista, lovade han att föra oss
genom »bra» terräng. Och det gjorde han! Utför tvära branter
och stup, utför slingrande och vindande backar gledo skidorna.
Roligt var det! Knoget i uppförssluttningarna glömde man så
fort det var överståndet.
Gubben Fjällstedt berättade historier då vi under rasterna
lågo och solade oss. Om sitt hem därborta i Bydalen, om
hundar och renar och skidor och mycket annat. Nog skarvade
han litet ibland när det passade sig, som Mark Twain säger,
men berättelserna blevo inte sämre för det — tvärtom.
Hemvägen togo vi över Storvallen, där vi tittade in i en
stuga för att få litet kaffe. Ett par unga norrmän hade skaffat
sig kvarter på samma ställe. De tillhörde antagligen någon
idrottsförening och buro en rätt egendomlig dräkt — röd
flanellskjorta med uppkavlade ärmar och en liten mössa, liknande
den som bäres av engelska Royal Flying Corps. Trevliga pojkar
var det. Jag bevarar dem och den präktiga norska limpa, som
vid vår ankomst var deras, i glatt och tacksamt minne.
Fjällstedt är både poet och tonsättare och sångare. Medan
SYLARNA OCH HELAGSFJÄLLET
FRÅN BLÅHAMMARSTUGAN.
C. Edelstam fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
