Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brunnen krater. Därpå tyder ju också klippgrunden, som är
basalt. Andra anse, att den uppkommit genom de förskjutningar
i jordskorpan, som bildats under jordens avsvalningsperiod.
Slutligen har också folksagan tytt dess uppkomst. Sagan
förtäljer sålunda: »På niohundratalet, då kristendomen började
vinna insteg i Skåne, låg på det ställe, där Odensjön nu ligger,
ett;; starkt klippfäste. Detta tillhörde en väldig och fruktad
viking, Grim Suneson. Varje vår
drogo han och hans män ut på
vikingafärder och återkommo ej
förrän på senhösten, då de åter
drogo in i borgen och levde i
sus och dus på sina rövade
skatter. Borgens portar stodo
ständigt öppna för alla dem, som
ville deltaga i de stora
gästabuden. Men så småningom kommo
allt färre gäster till gillena, och
de som kommo voro tysta och
tankfulla och rörde knappast vid
dryckeshornen. Grim fick snart
veta, att »Vite Krist» var den, som
varit orsak till förvandlingen.
Förbittrad i sitt hjärta över den nya
läran, som förgiftade all glädje
och stal livskraften ur
människornas bröst, ville Grim Suneson
gripa och åt Oden offra
barfotabröderna i de svarta kåporna, men han kunde icke komma åt dem
Vid julen, årets största högtid, kände Grim sig allt
vanmäk-tigare inför Vite Krists lära. Grims egna söner vägrade då att
komma och hos honom fira julen på det gamla sättet. Det
sved i Grim, men han låtsade ej om något, och festen firades
som förr.
Men nästa jul kom hans maka och bad honom att antingen
låta henne få gå bort eller döda henne på stället, ty att stanna
kvar hos honom och fira julen på det gamla sättet, det varken
kunde eller ville hon. Grim stod som lamslagen. Men så
förstod han plötsligt. Hon, hans maka, som han älskat ända sedan
han sett henne i hennes hemland där nere i Frankland, och
som han rövat med svärdet i hand, hon hade övergått till
kristendomen, hans bittraste fiende. Ett ögonblick såg det ut,
som om han tänkte döda henne, men så ändrade han sig och
pekade mot utgången: »Gå», sade han, »innan jag hetsar hun-
NERE I DALBOTTNEN
VID SKÄRALID.
E. Aurelius fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
