Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darna på dig!» Med böjt huvud gick hon, men Grim skrattade
högt och hemskt. Det årets julfest firades ståtligare än någon
föregående. Vid julgaltens blod och Odens öga svuro Grim och
hans män att innan årets slut utrota Vite Krists lära ur landet.
Den sista dagen af julfesten var inne, och när ny dag bröt in,
skulle den vilda skaran ut på sitt härnadståg mot Vite Krist.
Men på natten ljöd ett starkt brak, väldiga eldtungor flammade
upp mot himmelen, och marken skalv på flera mils omkrets.
När morgonen kom, var bergfästet spårlöst försvunnet. På det
ställe av klippan, varifrån det rest sig, syntes nu ett gapande
svalg med en hemsk, nästan svart sjö på djupets botten,
liknande ett dystert jättelikt öga. Sjön fick namnet Odensöga, som
med tiden omändrades till det nuvarande Odensjö. Så lyder
sagan om Odensjön.
Sedan vi med oändligt besvär lyckats komma ned till sjön
togo vi ett uppfriskande bad samt återvände till gästgivargården
stärkta till både kropp och själ. Gästgivargården är en stor
tvåvåningsbyggnad med öppen veranda, smårutiga fönster och
en mängd utbyggningar, tinnar och torn samt målad i rött och
vitt. En stor vacker trädgård sträcker sig utmed husets
baksida, och utåt landsvägen vetter en stenlagd gårdsplan, allt fint
och välskött. Gästgivargården ligger i Röstånga järnvägssamhälle,
där för övrigt finnas både pensionat, butiker av alla slag och
en mängd små trevliga villor. Den vackra trakten lockar
tydligen många människor att där slå upp sina bopålar för
sommaren.
Vi letade emellertid upp vår skjutspojke och fortsatte färden
efter våra präktiga, nu utvilade hästar. Vägen gick hela tiden
genom den vackraste lövskog, och på vänster hand hade vi
Söderåsen, som på grund av vägens krökar syntes än nära, än
långt borta. Slutligen fingo vi syn på Skäralids järnvägsstation,
och vi voro alltså i Billinge socken. Vägen gick nu alldeles
utmed den bokskogsklädda Söderåsen samt höjde sig så
småningom upp mot Skäralids turisthotell, en ansenlig byggnad,
som visar att turisterna icke äro få. Vi passerade hotellet,
men stannade strax därefter vid en liten stuga med tillhörande
stall, där vi fingo ställa in hästarna för dagen. Vi följde den
smala väg genom bokskogen, som leder uppför åsen, och kommo
snart fram till den väldiga dalsänka, som fått namnet Skäralid.
Där mötte oss den mest storslagna anblick. Sänkan, som efter
ögonmått väl kan vara 1 km lång och 100 till 150 m bred,
begränsas av branta klippor rikt bevuxna med björkar och
granar. Djupt nere i bottnen i det orediga virrvarret av grönska
slingrar sig en liten bäck från Odensjön. Den punkt, varifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
