- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland /
372

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skäralids storslagna skönhet men på samma gång leende fägring
bäst kan ses, är Kopparhatten (se fig. här nedan), ett kalt
klippblock, som skjuter ut över djupet.

Vi vågade oss fram till kanten och tittade ned. Blocket
sluttar inåt, och vi tänkte på hur verkligt sagolik den sagan
var, att en riddare blivit dömd att rida utför där och tillbaka
upp igen, och att han också enligt sagan gjort det.

Ett stycke från Kopparhatten har civilisationen placerat ett hotell.

För dem, som vilja besöka Odensjön och Skäralid men icke
kunna erhålla skjuts, vilket ju onekligen är det mest intressanta
fortskaffningsmedlet i dessa bygder, går det utmärkt att taga
tåget Eslöv—Klippan, då man, för att komma till Odensjön, bör
stiga av vid Röstånga station och, för att komma till Skäralid,
vid stationen av samma namn. Från ingendera av stationerna är
det sedan långt att gå. Jag tror mig dessutom kunna säga att ingen
som gjort den färden kallar Skåne fult. Gurli Abrahamsson.

: :

IV.

SKOLUNGDOMAR VID SKÄRALID

Det är inte att undra på, om årsskriftens läsare få den
tanken, att vi skåningar blott sitta hemma på vår feta jord och

t vänj a det uppväxande
släktet vid att göra
likadant: från norra och
nordligaste Sverige läses
ofta om vandringar och
färder, men sällan så
härnerifrån. Visst har
ej Skåne Nordsveriges
vilda skönhet, men det
har dock tillräcklig
fägring för att draga unga
och gamla ut i naturen,
till obrutna nejder; allt
är ej odlad bygd.
Intresset börjar nog vakna
allt mer för det vilda och vackra, som även vår landsända
gömmer; men säkert är att makligheten borde offras ännu mycket
mera — och jag tänker inte minst på ungdomen — när det gäller
ej alltför avlägsna trakter, där naturen vinkar och kallar. Man
blir för mycket slav av odling och landsvägar och järnvägar.
Två gånger har jag. när våren givit skogen dess första friska

SKOLUNGDOMAR BEUNDRA UTSIKTEN
FRÅN KOPPARHATTEN.

Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1916/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free