Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen hade till uppgift att bereda väg för det, som skulle avvinna
vildmarken något av de skatter, över vilka den ruvade.
I bakgrunden märka vi väl alltid Berget såsom det centrala, som alla
se upp till med än beundrande än hätska blickar och till vars tjänst
alla äro vigda. Men de tavlor, som förf. upprullar, ge oss dock i främsta
rummet en bild av folket i det något så när lagbundna samhälle, som
låg därintill. Vi få se detta folk hemma och ute, i strejk och arbete, på
möten och stämmor; vi få bevittna en liten, mycket liten, kärlekshistoria
och den olyckliga utgången av en expedition för att komma till rätta
med de många laglösa element, som vi ana bakom kulisserna; vi få göra
bekantskap med så skilda saker som den bedrövliga utvandringen till
Brasilien och ett skeppsbrott vid Norges kust, där en av Bergets ledande
män finner sin grav. Det är enbart ledsamt, att i och med att
rallar-livet med sina sorger och fröjder upphört, också humorn försvunnit;
under banbygget var det ofta ganska roligt, men i Kiruna omkring 1905
måtte det ha varit otroligt tråkigt.
Det behöver icke sägas, att även denna del som skildring är
utomordentlig, att vi få en intressant och talande inblick i livet i vårt
nordligaste gruvsamhälle, att den ger oss en känsla av de svårigheter, mot
vilka ledning och arbetare haft och ha att kämpa, att vi känna kylan,
mörkret, fattigdomen och osäkerheten, som motverka människornas planer
och trotsa arbetarnas ansträngningar. Men den saknar det
dokumentariska draget hos sin föregångare, man har åtminstone det intrycket, att
det låg mera historia under denna första del, och alldeles säkert är,
att det vilade något mera storvulet, gripande, ja sagolikt över den första
delens verk och gestalter.
Det är ju ock naturligt, att så skall vara, då man från att skildra det
kanske mest intressanta och romantiska kapitlet i svensk odlingshistoria
övergår till att ge en bild av de relativt lugna och ordnade förhållanden,
som trädde i det stora banbyggets fotspår. H.
DAVID TÖRNQVIST, Stjärnljus och nattsol. Wahlström &
Widstrand.
De välskrivna skildringar, som samlats under ovanstående titel, bjuda
rätt mycket av intresse för den, som under resor lärt känna våra
nordligaste bygder och deras sparsamma befolkning. Mest hemmastadd tycks
författaren vara utmed Torneälven och nere vid älvmynningarna vid kusten.
Härifrån ger han oss ett par skildringar från finnfolkets liv, som han
visar i porten och rökstugor och för vars bärsärkarlynne han har god
blick. Rolig är skildringen av det listigt planlagda men misslyckade
smuggleriförsöket över Torneälven, som ger oss en så god bild av folkets
seder och bruk, känslor och tänkesätt; här liksom för övrigt på flera
andra ställen framhäves också den roll forsen spelar i de människors
liv, som bygga och bo vid våra nordliga älvars stränder. Priset tages
givetvis av historien om Smålands-Pelle, rallaren, som för att vinna en
flickas hjärta uppträdde som predikant, men avslöjades och till lön för
sina synder fick en handgriplig upptuktelse av sin lyckligare rival. Den
är full av saft och lokalfärg. Samlingen innehåller även en skildring
från lapparnas liv, »Bröllopet i fjällmarken», som handlar om den rike
Amma Pejoks vedermödor för att vinna den unga lappflickan Kadja till
hustru. Denna berättelse är fylld av verklig vildmarksstämning och ger
en god bild ur lapparnas liv. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
