Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allmoge och Hemslöjd. Några bidrag till en uppländsk
kulturhistoria, utgivna under redaktion av Arvid Julius, Almqvist & Wiksell,
Uppsala 1915. Pris 4 kr.
Nio uppsatser, berörande den uppländska allmogens närmaste
omgivning, dess näringar samt en eller annan sedvänja och hantering, äro
sammanförda till den ståtliga, med talrika avbildningar försedda volym,
vilken Föreningen för Uppsala Läns Hemslöjd utgav vid sin första stora
utställning i december 1915. Icke vilken hemslöjdsutställning som helst
hugfäster sitt minne med en publikation av detta slag; det enda man
saknar i densamma, skulle vara de ord, som förklarade dess
sammanhang med utställningen och, på samma gång de förlänade verklig karaktär
av minnesskrift, gå ve fullt fog för den godtycklighet man annars kanske
ville se i ämnesurvalet.
Icke mindre än fem av de nio uppsatserna äro ägnade åt anordning
och inredning av de gamla allmogehemmen. Martin Olsson redogör
sålunda för »Några uppländska gårdsplaner», där ålderdomliga gårdar från
Dalby, Vendels, Biskopskulla, Fröjeslunda och Väddö socknar beskrivas.
Henrik Gornell bidrager med »Några allmoge- och prästgårdsinventarier
frän 1600-talet». Gerda Gederblom ger en ingående och synnerligen
intressant beskrivning av de uppländska bondehemmens inre anordning;
framför allt får den präktigast inredda gården i hela Uppland, »Lars
Lars i Munga» sin noggranna redogörelse. Nils Lithberg redogör för en
art av de otaligt många konstnärligt smyckade föremålen i det uppländska
allmogehemmet, de utsirade näversakerna; denna rent svenska
tillverkning finner han typisk för provinsen, under det att samma art av arbete
i en del andra landskap, Värmland, Västmanland, Dalarna och trakter
av Norrland kan spåras från finnar eller lappar. För sammanhanget
mellan de finsk-ugriska stammarnas ornerade näverföremål och våra
uppländska ger han en intressant redogörelse. — En uppsats om uppländska
ryor avser att i största korthet beskriva de gamla uppländska
praktvävnader, vilkas bevarande till våra dagar var en stor överraskning, och
vilka mera än något annat gåvo utställningen dess rika och
karakteristiska prägel.
Eskil Olssons »Bröllopsseder» omfatta skildringar från Fjärdhundra.
Stina Rodenstam tecknar livet i en uppländsk by (Eke by i Skuttunge)
under början av 1870-talet, en skildring, som får det personligt upplevdas
åskådlighet, värme och detaljrikedom. Lektor Arenander lämnar
slutligen en redogörelse för linodlingen, sådan den ännu år 1911 bedrevs i
Hållnäs socken. Tacksam för de många upplysningar av intresse denna
artikel ger, ville man dock gentemot några av dess uppgifter framhålla,
dels att det uppländska hemlinet av omdömesgilla bondkvinnor anses i
mjukhet, finhet och glans vara hälsingelinet överlägset, dels att metoden
att jordröta linet, den fullt naturenliga i Uppland m. fl. provinser, ger,
även den, garn och väfnader av bländande vithet.
Amanuensen Julius, vars förtjänst det närmast är att den intressanta
publikationen sett dagen, bidrar till sist med den enda geografiska
redogörelsen, en 1700-talsbeskrivning över Mälaren, samt med en handling
från 1600-talet, rörande allmogens lantbruk m. fl. näringar.
Åt var och en av sin provins intresserad upplänning anbefalles varmt
»Allmoge och Hemslöjd>. Elisabeth Thorman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
