Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 INGRID LILIENBERG
med sin branta resning. Just innan man lägger till vid
stenpiren utanför Stora Hamnkanalens mynning, visar sig
Hisingsbron och de under arbete varande
centralhamns-anläggningarna inne i
Tingstads vassmarker på
Lundbysidan.
På stenpiren bör man
stanna ett slag och än en
gång insuga intrycket af
hamnen och hamnarbetet.
Rök och dis vila tyngre
eller lättare över allt.
Ång-visslorna pipa, vinscharna
knarra, det gnisslar och
dunsar av lossning och lastning, och hammarslagen ge sitt
jämna ackompanjemang. Den mäktiga känsla av mänsklig
dådkraft och pulserande liv, som alltid en storhamn ger,
skänker Göteborgs hamn förvisso i ovanligt stark grad.
Vilken årstid ger Göteborg mest? Jag kan inte svara
härpå — jag är alltför intagen av Göteborg för att någonsin
kunna längta från nuet
till andra tider. Men
främlingen, turisten
bör kanske undvika
november, december,
då så ofta fjärrbilderna
äro dolda och ej ens
den närmaste
bergknallen skönjes i den
höjdring, som omger
staden. Dessa mörka vintermånader bjuda dock alltid en
gång om dagen på en rik stund: just när skymningen
faller och ljusen tändas. Synerna bli mjukare, varmare,
själva luften förefaller mildare, trots den nalkande natten,
och medan ljusen, ännu litet bleka, kämpa med den
flyende dagern, spänner himlen drömlikt hög och druvblå
över staden. Gatorna ha just i detsamma sin mänsko-
FRÅN LANDALA- J. Hertzberg fot.
KOLONIEN.
NYA ALLÉN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
