- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
51

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÖTEBORG SOM STORHAMN 51

kunde upplandets små köpmän icke vända sig direkt till
utlandets exportörer utan måste anlita mellanhänder, detta
så mycket mera som i allmänhet kuststädernas affärer på
utlandet även av lagstiftningen gynnades till förfång för
det bakomliggande upplandet. Det blev en självständig
grosshandel, som i hamnstäderna ombesörjde massimport
och magasinering av gods från trakter, som lågo utanför
den mindre penningstarke köpmannens räckvidd.

Nu vore förhållandet delvis ett annat. Genom snabba
fraktförbindelser och telegrafens hjälp kan varje köpman
när som helst qch på kortast möjliga tid få sig tillsänt just
vad han för tillfället behöver utan anlitande av
mellanhänder annat än för transport och omlastning. Härmed
övergår en stor del av sjöstadens egenhandel i agenturer
och speditionsaffärer.

I själva verket hade Sverige till följd av denna utveckling
nedsjunkit till ett uppland för London, de tyska
västkust-städerna och Köpenhamn. Icke mindre än 97 proc. av den
svenska handelsomsättningen med utlandet hade blivit
inomeuropeisk. Sverige erhöll största delen av sina
kolonialvaror först i andra hand. Så hade det icke alltid varit.
Från 1850-talet visar statistiken ett stadigt nedgående av de
direkta handelsförbindelserna med utomeuropeiska länder,
d. v. s. den svenska handeln med främmande världsdelar
började vid denna tidpunkt övergå i händerna på utlänningar.
Anledningen härtill vore att söka i sjöfartens utveckling i
England, Tyskland, Frankrike och Holland under
motsvarande period. Just omkring 1850 började dessa länder
inrätta reguljära ångbåtsförbindelser med främmande
världsdelar. Utan sådana skulle Göteborgs betydelse som
handelsstad komma att undergå en fortsatt relativ minskning. Om
nämligen Hamburg och London fortfore att vara
nederlagsplatser för en stor del av de varor, som behöva importeras
till Sverige, så funnes ingen anledning, varför Göteborg
skulle intaga någon undantagsställning i förhållande till de
övriga svenska städerna. Avståndet från Sverige till
Hamburg eller London vore nämligen ej större, än att vem som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free