- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
88

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 L. A. JÄGERSKIÖLD

sina folkbilder från hemorten, Fiskebäckskil, väl träffat
detta allvarliga tungsinne hos sina landsmän. Med denna
lynnesläggning går en rätt utpräglad fatalism väl ihop. Ännu
för några tiotal år sedan var det regel att bohuslänningen icke
kunde simma, icke ens kustborna, som levde hela sitt liv
på och vid sjön. Vartill skulle det tjäna, menade de. När
ens stund är kommen, drunknar man ändå,
simkunnigheten förlänger endast plågan och dödskampen. En gammal
föreställning synes ha funnits, och finnes kanske på sina
håll ännu, om en viss livslängd, som på förhand är varje
människa beskärd. Så har för mig berättats om hur några
unga män, som drunknade i en av Tjörns många vikar, i
åratal hördes gästa och ropa om vinternätterna. Efter en
del år upphörde ropen, och min sagesman, som själv hört
dem, frågade då sina infödda grannar, hur de ville
förklara tystnaden. Jo, nu är den tid kommen, då dessa
drunknade ändå skulle dött, och då klaga de ej mer över
sin i förtid avklippta jordiska tillvaro. Att ropen
antagligen framkallats av uvar, som vintertid gärna söka sig ut
åt skärgården för att jaga harar, hade de aldrig kunnat
tänka sig.

Bohuslänningens allvarliga tungsinne hindrar honom ej
att ibland slå sig lös. Kommer då brännvinet med i leken,
tar besinningen lätt slut. Emelie Flygare-Carlén har i sin
kanske mest kända bok, Ett köpmanshus i skärgården,
lämnat en ypperlig skildring av hur det går när
håtte-blodet råkat i svallning. Under de forna sillfiskena, då
pengar tjänades i mängd och allehanda folk strömmade
till trakten, levdes ofta ett vilt liv. Det är ingen slump att
kaffe med brännvin i stället för grädde kallas »uddevallare».
Vissa tilldragelser, som berättas i samband med det sista

1 »Hattar» eller »nordhåttar» benämnas sen gammalt
nordbohuslänningarna till skillnad från de söder om dem boende >possarna>.
Gränsen ansågs gå vid Gullmaren. Nordhåttarna ha ett eget uttal med en
tonhöjning mot slutet av orden. Att tala så kallas att »hätta».
Hattarnas område sammanfaller i stort sett med granitens. Särskilt de
nordliga bohusmålen påminna i förbigående sagt mycket om norskan på
andra sidan gränsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free