- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
162

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162 L. AMÉEN

oss att förlora Akka ur sikte, vilket vi icke skulle gjort,
om vi gått den väg vi tänkt oss. Men Akka var för dagen
icke mycket att se.

Det gällde alltså att uppsöka Svaltjajokks mynning. För
detta ändamål måste man först ro över Vaisaluokta och
därifrån in i Svaltjajaure. Emellertid hade vi dessförinnan
en sak att uppklara. Några av bärarna hade under natten
för att värma sig gjort en liten roddtur och bedyrade, att
de på den sydligaste av de uddar, som bilda inloppet till
Vaisaluokta, sett björnar leka på stranden. Detta föreföll
visserligen mindre sannolikt, men vi kände oss litet
nyfikna och lade i förbifarten till vid udden.

Det första, som här mötte våra blickar, var en
anslagstavla. Det var gränsmärket för Stora Sjöfallets
nationalpark. Udden hörde sålunda till det fridlysta området och
någon förmodade, att det var i glädjen över att se detta,
som björnarna dansat. »Professorns» misstro mot hela
björnteorin gick dock ej att skingra. Saken kunde
emellertid nu med lätthet avgöras, ty stranden var* omgiven av
ett brett siamgolv, som torrlagts i det låga vattenståndet,
och i detta slam, känsligt som gjutsand, lämnade varje
levande varelse de tydligaste spår.

Några märken efter björnfötter stodo emellertid ej att
upptäcka. Däremot syntes massor av fjällrävsspår just på
den plats, där »björnarna» dansat, och i den höga
sandåsen bredvid funnos flera hål, som Holmbom utan tvekan
förklarade vara ingångar till fjällrävsiden. På udden
anträffades även en jordkula, som lär ha uppförts och
bebotts av den i dessa trakter beryktade s. k. »rövaren».

Utan vidare äventyr anlände vi till mynningen av
Svaltja-jokk. Vi lade till vid en udde, som tydligen av lapparna
brukade användas till lägerplats. Nu var platsen icke
bebodd. En tydlig stig ledde upp i dalgången på bäckens
östra sida. Vi slogo in på denna och efter en kvarts
vandring nådde vi en liten förtjusande platå med den
härligaste utsikt mot sjöarna och fjällen i norr. Strax bredvid
bildade bäcken ett vackert fall. Vi funno platsen så till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free