Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 L. AMÉEN
LAPPKÅTA I tarredalen. A. Wahlstedt fot.
i den sjungande medvinden fördubblad fart. Framför oss
skymtar ett vitt vattenfall. Det är det nedre affallen mellan
Virijaure och Vastenjaure. Nivåskillnaden mellan de båda
sjöarna är 32 meter. Vi styra mot östra stranden och lägga
i land vid den lilla klipparm, som här springer ut som en
damm i vattendraget.
Komna i land sätta vi blodet i omlopp genom en
språngmarsch över tuvorna och utse till lägerplats en liten
gräsbevuxen fläck på landtungans läsida. Bränsletillgången är
knapp. Endast här och där några efter marken krypande
ris. Vi sprida oss över de närmaste kullarna och
hopsamla mödosamt små fång av de torra kvistar, som här
och var kunna anträffas. Man skrattar därvid smått åt
sig själv, som kan finna anblicken av en torr pinne så
uppfriskande.
Tältet uppsattes. Det rymmer tyvärr icke alla. De
övertaliga finna strax bredvid i den starkt lagrade klippväggen
en urholkning invid marken, vari man med någon
ansträngning kan klämma in sig själv och sin sovsäck.
Utifrån se de ut att ligga så trångt och tillplattat, att de
förefalla som i klippan inbäddade fossil, men deras humör är
gott, och från vårt tält höra vi dem under nattens tystnad
ur djupet av sin bergspringa uppstämma sången: »Vi gå
över daggstänkta berg, berg, berg».
De finnas, som föredraga lappkåtan framför tältlägret
i det fria. Men de riktiga finsmakarna tycka nog icke så.
Åtminstone om man är ordentligt utrustad med sovsäckar
o. d., så att man ej behöver frysa, och har kommit över de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
