Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 L. AMÉEN
ÅTER PÅ banad VÄG. A. Wahlstedt fot.
Holmbom, vår mästerlots, föreslog, att vi skulle gå ned i
den bäckdal, som stryker efter nordsidan på det branta
Junkartjåkko. Här skulle finnas grottor, sade han, som
möjligen kunde bjuda skydd. Vi styrde alltså våra steg dit.
Platsen var intressant, men i skymningen och den
dimmiga luften nästan hemsk. Över oss stod den mörka,
hotande bergväggen, övergående i det mest kaotiskt hopvräkta
stenras. Härifrån hade tusentals klippblock stora som hus
ramlat vidare ned i dalen. De lågo nu här kastade om
varandra, splittrade och upptornade, enstaka eller i stora
rös, och de små gräsvuxna plättar och gångar, som funnos
kvar i mellanrummen, sågo helt bortkomna ut. Det hela
var en klipplabyrint, en riktig rövarterräng. Men icke
brydde sig vinden om sådana små hinder. Tvärtom, den
levde rövare så mycket värre och förde kring stenblocken
den vildaste häxdans.
Vi gjorde emellertid halt bakom några av de största
blocken. Att få upp tältet syntes ogörligt. Till och med
lapparna kände sig tveksamma, om det skulle lyckas att
göra upp eld. Det gick dock till sist, men det våta riset
brann ynkligt och rådde icke med att värma mera än
buljongkitteln. Själva måste vi ständigt hålla oss i rörelse för att
icke stelna om fötterna, våta som vi voro efter dagens många
vadningar.
Vi förtära emellertid vår soppa, döpa lokalen till »Dödens
dal» och sammankalla en palaver. Det befinnes förenat
med våda att kvarstanna här för natten. Vi besluta alltså
att fortsätta i sakta mak men, om det behöves, natten igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
