- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
183

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VASTENJAURE OCH VIRIJAURE 183

komma i lä, men stormen åkte kälkbacke efter oss utan
att giva oss ett ögonblicks ro.

Efter omkring 1 mils vandring kommo vi ned till sjön
Tarreluoppal. Här växte vide och annat ris i överflöd, och
när vädret är vackert, torde här vara den bästa lägerplats
man har att tillgå på långa sträckor. Tarredalen blir vackrare
och vackrare ju längre man stiger ned. Mot kvällssidan
kommo vi in i björkskog med en rik undervegetation av
blommande örter. Holmbom och hans bröder ha vid
Tarre-älvens norra strand ett litet stycke nedanför Slittajokks
utflöde byggt sig en jaktkoja, och hit förde han nu våra steg.

Denna lilla koja var en rätt intressant bekantskap att
göra. Den var en slags korsning mellan lappkåta och
timmerkoja. Fasaden med sitt fönster och sin dörr och
bakväggen med sin murade spis voro stuguväggar. De båda
andra väggarna hade fullständig lappkåtskonstruktion. Det
hela var inbäddat i torv, som även täckte taket. Marken
prunkade i de gladaste färger av röd mjölke och blå
fjälltolta med stånd, som räckte vandraren upp till axlarna,
och även stugans torvväggar och tak hade stormats av en
arméfördelning av dessa kraftiga växter.

Vi tillbringade natten i kojan och studerade den noga,
då det syntes oss troligt, att denna typ skulle kunna finna
användning för våra behov. Den är vida bekvämare och
solidare än lappkåtan, men kan ändå till största delen göras
av det virke, som står till buds i björkregionen.

På morgonen väntade oss en överraskning. Då vi stodo
i begrepp att bryta upp, hojtades det i skogen och ut ur
snåren framträdde våra två Sulitelmafarare. Den västliga
stormen hade de funnit vara ett allt för starkt hinder för
framträngande åt norska sidan och hade i stället följt efter
i våra spår.

Om färden vidare ned i dalen till Holmbomarnas
förtjusande små gårdar vid Njunjes och det alltid tilldragande
Kvikkjokk är föga att säga. Vegetationen blev undan för undan
saftigare och rikare. Vi passerade de vackra
klippbildningarna vid Såmmarlappa, rastade vid Föreningens gamla, nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free