- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
219

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOM SKOGSARBETARE I NORDLIGASTE SVERIGE 219

lämnats en öppning för att släppa ut röken. Längs kojans
längdsidor sträckte sig två britsar ungefär i jämnhöjd med
eldpallen och närmast eldstaden begränsade av en bjälke,
som tjänade dels som sittplats och dels till att under sömnen
ge stöd åt fötterna. Britsarna lutade nämligen något mot
eldstaden. På södra kortväggen befann sig dörren,
naturligtvis utan lås, och
på västra
långväggen en liten
glugg med
glasruta. Nämner
jag dessutom, att
längs väggarna
några bräder
voro uppslagna till
hyllor, har jag
nämnt allt vad
vår koja hade
att bjuda på. Här tillbringade vi nu en härlig
högsommartid. Vårt första bestyr var att göra liggplatserna i
ordning. Några präktiga björkar fingo sätta livet till, och
snart doftade kojan friskt av björklöv, som i ett
fotshögt lager täckte britsarna, vilka verkligen blevo idealiska
sovplatser. Det var en underlig känsla man erfor, när
man om kvällarna efter ett långt dagsverke låg i det
mjuka lövet och såg röken från eldstaden ringla sig upp
genom rököppningen i taket. Det var, som hade man
från en jäktande, brusande, vanvettig tid kastats
århundraden tillbaks till en tid, då ännu ej ånga och elektricitet,
flygmaskiner och bomber blivit människans lydiga
tjänare. Det var, som hade fädernas liv ryckt en närmare,
som skulle man kunna leva med en stund i deras
primitiva tillvaro. Glöden lysa på ärilet, på väggen hänger
husfaderns båge, och genom vindögat i taket silar en
månstråle in. Vilket liv, vilken kamp med ödemarken,
vilken ständig brottning med fara och död! Från
skogens vilda djur, från närmaste granne hotar faran. Även

TIMMERKOJA I SKOGEN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free