- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
230

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 STEN BERGMAN

namn, ned ett stycke från boet och kliver med sina långa
ben försiktigt och smygande till sin starrtuva, kastar
oroliga blickar åt alla håll och lägger sig sedan tillrätta över
äggen och fortsätter att ruva dem. Skulle sen höken komma
farande därovanför och med sin skarpa blick mönstra
marken, så glider den i alla fall förbi starrtuvan. Ty det
gråbruna mönstret på enkelbeckasinens rygg går i ett med de
torra fjolårsstråna i tuvan.

En annan gång är den uppflygande en kärrsnäppa, och
hon bär sig åt på annat sätt. Vanligen flyger hon blott
ett stycke därifrån och kilar sedan omkring på marken
och låter höra ett svagt läte, eller också flyger hon några
varv på låg höjd. Om kärrsnäppans läte är svagt, så kan
man ej säga det om en annan vadarfågel, som är en av
de vanligaste på Öland. Jag menar rödbenan eller tolken,
som infödingarna kalla henne. Vid så gott som varje träsk
finnes hon lika väl som längs hela kusten. Och alltid är hon
lika pigg på att ge hals, så snart man närmar sig hennes
häckplats. Hennes starka entoniga läte blir tråkigt i längden.
Fågeln själv är emellertid ej alls ful att se på. Hon har
en gråvattrad dräkt och långa, högröda ben, som lysa på
långt håll.

I skarp motsats mot rödbenan står en liten mycket vanlig
fågel, som beter sig på ett helt annat sätt än de andra.
Den har blivit kallad större strandpipare, men trives nästan
lika bra vid träsken som vid havsstränderna. När honan blir
skrämd från sina ägg eller ungar, springer hon några steg
framåt, stannar ett ögonblick och visslar entonigt och
klagande. Så springer hon några steg till och låter höra samma
vemodiga ljud. Hon har en vacker dräkt av vitt, svart
och gult, men är ändå en anspråkslös liten fågel, som ingen
kan förarga sig över. Hennes ägg äro ej lika de övrigas.
De läggas ej heller bland grästuvor utan helst bland stenar
och sand, och deras färg är så lik omgivningens, att man
får se sig om för att ej trampa sönder dem.

Vid träsken finnas också brushanar. På våren ha de
sina berömda kämpalekar på några bestämda ställen, dit de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free