- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
231

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLAND FÅGLARNA PÅ ÖLAND 231

då samlas från olika håll. Hanarna med sina präktiga
halskragar drabba samman, under det honorna stå runt
omkring och titta efter vem som skall segra.

Innan jag slutar att tala om fågellivet vid ett öländskt
träsk, får jag ej glömma att nämna en av de allra mest
typiska och kanske den vanligaste av alla Ölands fåglar.

Det är tofsvipan.
Ingen turist, han
må vara aldrig
så ointresserad
av fåglar, kan
undgå att lägga
märke till
nämnda fågel. Ty med
sitt tvåtoniga
hesa skrik, som hon
upprepar ända
till leda, följer
hon vandraren
nästan vart han går. Från södra udden till norra är hon
lika talrik överallt, såväl vid träsken som på åkrarna och
alvaren. Och överallt är hon lika efterhängsen och flyger
runt omkring en på sina rundade, kupiga vingar.

Jag har nu berättat litet om de vanligaste fåglarna vid
ett öländskt träsk. Som jag nämnde ligga dessa spridda
litet varstädes över alvaren. Emellertid har deras antal
inskränkts år från år. Man tycker bättre om åkrar än
om sumpmarker, och därför torrlägger man dem. De
talrika fåglarna, som voro en prydnad för träsket, dem fäster
man sig ej vid. De få söka sig andra marker, varhelst de
behaga. Men det är ingen lätt sak. Ty nästan vart de vända
sig går utvecklingen i samma riktning, och säkerligen är
det blott en fråga på några få år, när det sista träsket
skall utplånas från Ölands yta. Den ståtliga rödspoven
eller långnäbban, som på Öland har sista tillflyktsorten i
Sverige, blir då ett minne blott.

Här borde staten ingripa för att skydda åtminstone något

UNG TOFSVIPA, SOM »TRYCKERS Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free