- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
233

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLAND FÅGLARNA PÅ ÖLAND 233

bäst i ödemarker, där människor sällan ha sina vägar, kanske
bäst på de öde fjällhedarna norrut. Det är då lätt att
förstå, att de öländska alvaren tjusat honom. Och ett mera
vemodigt läte än hans får man leta efter. Det är som själva
alvarets egen röst, så ändlöst klagande och ödsligt låter det.
Det passar så väl samman med den öde naturen och med
fågeln, som bär markens färg.

Näst alvargremen vill jag sätta hans släkting, större
strandpiparen, som trives lika bra här som vid
havsstränderna. Tofsvipan är dock alvarets vanligaste fågel.
Sina fyra brunspräckliga ägg brukar hon lägga på toppen
av en tuva, så att hon har fri utsikt åt alla håll. Ty
nyfikenhet och vaksamhet äro hennes viktigaste egenskaper,
näst förmågan att ställa till
oväsen. Vipan är i alla fall
ingen dum fågel. Ty när
hon ser någon nalkas sitt
bo, flyger hon ej upp
direkt från detsamma, utan
springer ett gott stycke
därifrån och flyger sedan upp
med skrik och skrän, för
att man skall tro, att hon
har sitt bo där hon lyfte.
Och när hon har små ungar,
varnar hon dem i god tid,
så att de hinna »trycka»,
när fara hotar. Och
instinkten säger dem, att de
skola ligga orörliga, när
någon fiende kommer. På
det sättet undgå de bäst, tack vare sin utomordentliga
skyddsfärg, både hökens och falkens ögon.

Har man för en stund blivit kvitt de efterhängsna viporna,
skall man höra från skyn en kör av jublande röster. Och
vart man går över alvaret ljuder den lika sprittande glad,
i solsken som i regnväder. Har man sinne för naturen,

PÅ ALVARET. E. Lindahl fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free