- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
311

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN GAMMAL BONDBYGD 311

under helgedomens höga, svala valv hälsas de inträdande av
orgelns allvarsstämda toner.

Sedan vigseln är över, lämnar man i samma ordning templet,
men stannar på kyrkogården, där en lika vacker som egendomlig
sed vidtager, ty nu utdela brud och tärnor »brudbullar» till
alla de åskådare, som samlats för att endast i kyrkan åse ståten
— höstetid böra även äpplen bortgivas. Slutligen anträdes
återfärden till bröllopsgården, där vid festligt dukade bord en riklig
måltid intages, nedsköljd av hembryggt, humlestarkt öl —
Gottlandsölet var ju under medeltiden vida berömt. Vid
middagsbordet insamlas penningar laget runt till »kokaremor»,
»kärl-vaskerskan» samt spelmännen, och det hela avslutas, enligt gammal
god plägsed, med bön och lovpsalm. Därefter samlas gärna de
härdiga kustborna, lika förtrogna med sjömannens och fiskarens
värv som lantbrukarens arbete, ute i det fria till »park» och
»varpa», äkta gutniska idrottslekar med anor från sägotid, och
först då fiolernas lockande toner ånyo ljuda från gillesalen kan
man sluta med de muntra spelen, ty nu begynner dansen och
fortgår hela natten igenom, och genom öppnade fönster strömma
polskornas ystra toner ut över nejden, där annars i sommardunklet
ängsknarrens entoniga »arp-snarp» är det enda ljud, som stör
stillheten.

Hela dagen har det blåst in från sjön. Det blir först mot
kvällen, då västerhimmeln flammar röd av den långsamt
sjunkande solen, som vinden mojnar av och dör bort. Då dallra
några klämtslag ut över bygden, ty helg ringes in. I aflonens
tystnad tonar klockans klang så klart och vackert, bjudande vila
och ro åt det strävsamma folket i de gästfria gårdarna. Man
gripes av en sällsam stämning, ty så har den gamla klockan
sedan sekler ringt in helg och högtid, klämtat i eldsnöd och
manat till samling, när i ofredstid fienlliga skaror nalkades
Gottlandskusten, hälsat muntra bröllopsskaror med sitt djupa allvar,
och vid den vigda malmens dova sång ha de döda, släktled efter
släktled, myllats i jord.

Ringningen har slutat, men från sjön förnimmes svagt de
brytande bränningarnas brus. Mellan strandängarnas björkar och
ekar uppstiga lätta töcken — en älvornas luftiga lek i
sommarkvällen — medan Närs och Östergarns fyrar i det fallande dunklet
sända ut sina ljusflöden över det vräkande havet, där en ångares
ljus glimma långt i fjärran.

Holger Klingwall.

••• •£ *•*
•*• •% Vs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free