- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
333

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SALTOLUOKTA TURISTSTATION 333

Betydelsen av dessa turisttrafikkonferenser är flerfaldig. De
sakliga förhandlingarna med sina diskussioner och inlägg, som
ej blott för konferensdeltagarna och turistorganisationerna kunna
medföra stor praktisk nytta, utan som även genom pressen
föras ut bland allmänheten och därigenom bidraga att bryta
ned de gamla fördomarna mot turistväsendet; den personliga
kontakt, som skapas mellan deltagarna och de organisationer
och intressen de representera, allt detta äger stor betydelse.
Men ej minst detta att turistrepresentanterna, om jag får
använda detta ord, bliva i tillfälle att få se vad vårt vidsträckta
och mångskiftande land har att bjuda på i turisthänseende.

Nils Elander.

SALTOLUOKTA TURISTSTATION

När Sveriges riksdag den 1 juni år 1910 beslöt att där Stora
Luleälv flyter ut ur sin långa rad av källsjöar och bildar de
numera så berömda Porjusfallen skapa en kraftcentral för
kommunikationsväsendets och industriens behov i nordligaste delen av
vårt land, samt att hit utlägga en järnväg, bandelen Gällivare
—Porjus, vilken blev Inlandsbanans nordligaste länk, då inleddes
ett nytt skede i Lapplands historia i allmänhet och det
nordlappländska vandringslivets i synnerhet. Den elektriska kraftens
intåg i Lappland skulle ge ny fart åt den industriella
kolonisationen av detta vårt framtidsland par préférence, och den järnväg,
som då började byggas och som skulle för arbete och kultur
öppna vida områden, där endast den ofruktbara ödemarken
ruvade över sina skatter, välkomnade vi såsom innebärande nya,
stora möjligheter för färder i västra Lapplands åtrådda
högfjällstrakter.

Lättheten att nå dessa, som ju är den praktiska
förutsättningen för att ett vandringsliv skall kunna utveckla sig och som
ytterst beror på kommunikationerna, hade varit mycket olika
för olika delar av vårt stora Lappland. I norr hade vi sedan
år 1902 Riksgränsbanan, som vid Torneträsk går rakt in i
fjällvärlden och här bildar utmärkta utgångspunter. Av dessa har
Abisko tack vare sitt läge i en storslagen fjällnatur och vid
stranden av vår största fjällsjö blivit den förnämsta, ja, stått
utan någon rival om sin värdighet som Lapplands yppersta
turistplats. Ju längre söder om Torneträsk man kommit, med desto
större svårighet hade det varit förknippat att nå lämpliga
vandringsleder i västra Lappland. Järnvägen gick ju fram nere i
kustlandet, och från densamma hade resenären att längs älv-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free