Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERÅS SÅSOM EN BILDNINGENS STAD 99
Vem var han, mannen med sin kraft, sin kärleks varma glöd,
som bildningshärdar växa upp för unga släktet bjöd,
som ville sluta rik och arm i lärosalars famn?
Det var en ljusets härold här. Rudbeckius var hans namn.
Till dag, som tindrar än för oss, ett livsverk når som hans,
vars minne skimrar på vår zon med oförgänglig glans,
och sena tider manas varmt av ädel storhetsbragd
till tempelbyggnad högre städs på grund, som vist är lagd.
Så sökte för några
år sedan vid en
ungdomens fest
härstädes den, som skriver
dessa rader, samla
några drag av det,
som i äldre tider
givit Västerås dess
berömmelse. I vår
historia har den
gamla staden sin givna
plats — icke minst
i bildningens
historia. Ännu för ett
par årtionden sedan
bar den prägeln av
ett litet
kultursamhälle, där kyrkan
och skolan
dominerade och utgjorde
de medelpunkter,
kring vilka den lilla stadens andliga liv rörde sig, där de
gammaldags trevna lektorsgårdarna lågo inbäddade i
lummig grönska och där man ännu tyckte sig förnimma en
fläkt från den tid, då »djäknarna» satte sin prägel på staden.
I mångt och mycket påminde det dåtida Västerås om den
vackra, stilla systerstaden vid Mälarens motsatta strand, och
på dem båda kunde man tillämpa Snoilskys ord om Göttingen:
KÖPMANGATAN FRÅN
18 70-TALET.
Efter en akvarell av Rudolf Gagge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
