Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 C. LEMCHEN
man av den förutnämnda boken om kanalen, som berättar,
att bruket verkligen en gång låg västan forsen. Den platsen
var emellertid den lämpligaste för framdragande av kanalen,
och brukspatronen Bedoire var så intresserad av att
kanalen skulle komma till, att han på egen bekostnad flyttade
bruket öster om forsen. Bruksgården ligger dock kvar på
västra sidan.
Fagersta gör skäl för namnet. De höga sluttningarna
mot ån äro klädda med en rik blandskogsvegetation, vackra,
välvårdade, större och mindre bostäder, bland vilka man
särskilt lägger märke till den gamla bruksgården med sin
på samma gång gammaldags enkla och förnäma prägel,
välvårdade trädgårdar och vackra park.
För att få se något av verken måste man lämna båten
och gå över forsen. Det som där är att se, är något över
förväntan storartat. Allt synes vara nyanlagt och
upptager med arbetarstaden en sträcka av över två kilometer.
Fagersta är ett av vårt lands allra största industriella
etablissemang och har, från att ha varit ett gammaldags
järnbruk, under en enda mans överledning utvecklats till
den höga ståndpunkt, på vilken det nu står. Efter allt vad
vi hört om denne man, kunde vi icke underlåta att som
tecken på vår beundran och högaktning hissa flaggan, då
vi motorade förbi den gamla bruksgården.
Ett litet stycke ovanför Fagersta kommo vi in i sjön
Vevungen och därmed ha vi kommit in i Dalarna.
Landskapsgränsen går över en sten ute i vattnet, vilken kallas
Jättesten, emedan en jätte suttit på den vid »den tid, då
stenarna voro mjuka». — Därefter leder ett kort sund,
Kolpstreken, in i Södra Barken. Genast synes att man
kommit in i en annan natur, som ligger på en annan
geologisk grund, såsom vi haft tillfälle att se i Fagersta
sluss — Dalarnas säregna natur med de mäktiga, mjukt
formade åsarna, som på nära håll skifta i olika grönt med
röda fläckar för gårdarna och med avståndet övergå i ett
alltmera bleknande blått. Som vi hade tur med belysningen,
i regel klar himmel med några övergående åskhot, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
